"En bejublad kvällskonsert" 

Ludvika Tidning

 

"Sångerna är berättelser som får mig att ana att Erik Winqvist är den nya rösten vi alla behöver"  
"kött och ben åt livets noveller" 
"avskalad och renskriven i varje ton och ackord. Men skir, giftig, avig, smått lyrisk men levande som livets egen puls".    
@@@@, BB

 

Lyckad Premiär” ”underhållande trio” ”fenomenala saxofoninslag”

”Erik Winqvist hade gjort ett program av välkända visor som framfördes med hjälp av den skickliga pianisten Anton Bäckman och Henrik Ivarsson på gitarr.

I två timmar kunde åhörarna njuta av alla de gamla välkända visorna med texter av Dan Andersson, Evert Taube, Cornelis Vreeswijk, Ted Gärdestad med flera. Tillsammans åstadkom gruppen en rolig variation av både musik och framförande för att som de själva sa: Det skulle kunna attrahera många generationer. Eriks fenomenala saxofoninslag fördjupade upplevelsen.”

AT, Birgit Johansson

 

"En bejublad kvällskonsert. Musikerna uppträdde ifjol med ett Ted Gärdestadprogram och återkom i år med musikprogrammet "Dom som kände livet". Idel ädla tolkningar av material från Dan Andersson, Taube och Vreeswijk till Magnus Uggla"

Dalarnas tiding, Boo Ericsson

 

"den kaxige Lasse Lucidor på krogen kommer jag att minnas liksom en rakt rättfram tolkning av ”Drick ur ditt glas”. Plus den annars utslitna Höstvisa som plötsligt levde i varje ord. Bra!"

Sörmlands Nyheter, Fride Jansson

 

"En föreställning som berör hjärtat framförd av underbara musiker med känsla i sina personliga tolkningar av originalartisternas verk."

Lena Gustafsson, Blomstermåla Mönsterås Riksteaterförening

 

Kan tala om vad jag personligen tyckte om föreställningen. Mycket varm och personlig föreställning. Det var avkoppling att sitta och lyssna på er. Ibland ville jag inte att

någon skulle applådera utan att jag kunde få sitta och drömma mig bort lite och behålla musiken inom mig utan att bli störd.

Ni var samspelta och det kändes i atmosfären.

Eva Andersson Grästorps kommun kultursekreterare

 

"Glädjen i dig är mer sann än sorgen."

Idén till programmet kom till när Erik Winqvist tänkte tillbaka på hur han sett på sin pappas musik. 

Visst var låtarna bra, men det var något som fick honom att uppleva dem som tråkiga. Han såg sedan samma mönster hos sin son, att han upplevde sin pappas musik som tråkig.Erik fann att grunden i låtarna är ju bra, men det kanske är sättet de framförs på som gör dem tråkiga. Med musiker från två generationer hittade han ett nytt angreppssätt. Tillsammans letade de efter kärnan i musiken, tog bort alla krusiduller och framför det på ett eget sätt.Erik hävdar att det är tre generationer på scen: Hans far tittar ner från himlen, Erik själv, och hans son på piano.