Vad vill du läsa om? 

Vad vill du skriva om/ändra/tillägga?

Skriv till mig erik@winkir.se    

​

​

Länsmuseet har skrivit om hus och gårdar i skärgården. Finns i pärmen i ungnshuset vid bryggan och på nätet. Se länkar.

​

​

 

Husen m m

​

Båthuset

Det har legat många båthus nedanför husen. Landhöjning och vassen har höjt landet så båthusen har flyttats till djupare vatten. Mitt i viken är en grund, närmare båthuset nästa grund och en grund på östra sidan.

​

1969 fanns ett båthus som vi använde till början av 2000-talet. Det var tre bodar vid sidan av garageplatsen. Troligen byggt på 30-talet då de första motordrivna båtarna kom. Tändkulemotorer. De behövde inga master och det gick fint att bygga båtgarage.

Den yttre boden var tillbygd på sent 50-tal av Björn Holgerson. Hade ett lucka i golvet för att hänga nätsumpen. Här i den yttre boden hade Björn också en kamin så hatt ha kunde bygga och laga nät i värmen.

Björn var irriterad över att det blev lerigt på bryggan så varje gång han var i Västervik tog han med sig stenar och byggde en stengång till bryggan, du kan se gången under de små bodarna. På en gång göt han fundamentet. Han gillade att gjuta.

 

Båthuset blev dåligt och vi rev det och byggde det nuvarande. Åke Nilsson på Flatholmen höll i byggnationen. Eftersom vi inte gillade gifter byggdes bryggorna av virke som var tryckimppregnerat (vaccum) med linolja.

Vi delat upp båthuset. Patrik och Inger har yttre boden och södra garaget. Västra delen av vinden. Gränsen mellan Eriks och Patrik och Ingers går mitt ovanför stegen och snett mellan dörrarna.

​

Absoluta regler på bryggan och i båthuset

 

1. I båthuset och på bryggan är man aldrig ensam. De som äter där vill alltid att andra kommer dit och är med.​

2. Barnen ska leka på bryggan, men flytvästen måste vara på om man går utanför strecket. När barnet gjort bryggprovet så måste de inte ha flytväst, om det är en vuxen på plats.​

3. Alla alkoholaltiga drycker, fisk, kött och grönsaker är föbjudna såtillvida att inte någon vill ha det. Vid sådana tillfällen äger denna paragraf ingen giltighet. Gäller hela fastigheten inklusive vatten och öar. Dock ej berg.
   Om berg aktualiseras torde mening två i denna paragraf kunna tillämpas.

4. När det gäller turister så tillämpas dessa paragrafer. Turister defineras som människor inklusive boende och exklusive minkar.

5. På missommardagen 2022 var en mård på väg upp på bryggan huruvida mården ska defineras som turist eller mink är ännu osäkert. Mårdar är rovdjur, men badar inte. Ekkorrar röstar för att mårdar ska ses som minkar. Eftersom mårdar har en så vacker hakklapp definieras de interimistiskt som turister (enligt paragraf 4).

​

​

Inger och Patrks hus. Huvudbyggnaden

Undervåningen lär vara från 1700-talet. Typiskt och fint är pelarna på gavelsidan. Under nittonhundratalets början bodde den ambulerande skolläraren Andersson här och hade  skola på nedervåningen.  Normalt gick barnen i skola varannan vecka.

När vi kom hit fanns inte mycket av det gamla kvar. Björn Holgerson hade renoverat på femtiotalet. Skorstensmuren är gammal och tål nog att inventeras.

Panelerna på nedervåningen föll 1969 och sågades upp på Järsö. Till panelerna valdes de plankor som hade störst skillnad mellan topp och rot. Riktig gammal skärgårdskog. På väggen sitter en karta från 1700-talet. Den är finare och mer detaljerad än den som finns på denna sajt.

​

​

Linnea, Olga och Håkan. Undantag

Bygdes som undantag åt familjen Andersson på slutet av 1800-talet. Är helt oförstört i originalskick. Med många lager tapet.

När Björn Holgerson köpte Långö behöll familjen Andersson detta hus som vi köpte av familjen Andersson.

Änkan Davisdson på Hultö berättade att hennes farföräldrar bott där. Hon var uppvuxen på Långö. 1983 var hon här på besök. Jag tror att hon var född på 1890-talet. hon var mormor eller mormorsmor till nuvarande ägare (Mattias tror jag) av Hultö  yttre och inre. Nuvarande ägare bor i Skaftet. Hans mamma bor i hotellet och växte upp på Hultö. Hon har skrivit om hur det var , artikeln kan man nå bland länkarna.

​

Amerikabrodern

Björns äldre bror Nils Holgersson som ett kort tag var fosterson hos Selma Lagerlöf. flyttade till Amerka. Björn hoppades att han skulle komma hem, nu när Björn blivit egnahemsägare. Så han inredde en bod till sin bror och väntade på honom.

Nils kom inte, men lär ha kommit till Björns begravning.

​

Andreas och Lenas hus

Patrik och Inger flyttade in i huvudbyggnaden. Lennart och Charlotte tog över Linea. Pappa  bodde i Amerikabrodern när han var här, men mamma ville ha det lite finare. Då bygde pappa "Smedjan" som plötsligt belv stamfastighetens hus. Han byggde det av träd som fallit i stormen 1969. Uppsågat i Bertils tändkuledrivna såg på Järsö. Transporterat med Trafalgar. En livbåt/varvsbåt som kom drivande till Elfvik under en Nyårsstorm. Den kom från Kummelnäs varv och ligger nu upponer på slipen vid Pontus och Madelene.

​

År 2021 renoverade Andreas och Lena huset så att alla barn skulle få plats.

​

Pontus och Madelens hus

Byggnadsrätter är svårt att få, men gården behövde en vävstuga och bäst var ju att lägga denna på vattnet. En arkitekt fick rita och så passade det perfekt för Pontus och Madelene. Byggt 199?

​

 

Sjöboden.

År 2022 restes en sjöbod norr om båthuset. Det är en ekonomibyggnad för den just nu lönsammaste delen av Långö gård. Det är en musikstudio. Huset är byggt av Oskar och Johan Linde på Eknö. Dörren är från Ottolyckan på Eknö. Johans frus mormors farmor var Otto som lät bygga dörren. Det finns bitar i huset som är sågat av Patrik och har växt på Långö.

Stenkistan är av granbarksborrdödade granar från Eknö. I vattenbrynet ek, också från Eknö. Stenarna har Johan och Oskar plackat i sjölandet (stranden). 

​

Anton och Julias hus

Erik blev vuxen och träffade Eva så  1983 byggdes ett hus i ena kanten av Eriks tomt. En snickare med son från Sutaremåla (Ottto) byggde. Tillbyggnaden åt norr gjordes några år senare av Jocke Winqvist.

På taklagsfesten var bägge änkorna från Hultö på besök. Någon av dem berättade att de i ungdomens dagar rott till Skaftet och att Tumlare hade följt dem. Davidsson berättade också vem som hade röjt "måsarna". Det var olika drängar och ängarna hade sedan fått namn efter respektive dräng. Jag skrev upp och tappade lappen. 

Detta hände sig på tidigt nittonhundratal då man hade möjlighet att dika ut sådant som tidigare bara varit mossar. Det gav fin höskörd så de allra äldsta och sämsta ängarna las ner och blev till bete.

Innertaket är av tallarna som föll i stormen 1969. Sågat i Bertils tndkulesåg på Järsö. Snålågade topp mot rot.

​

Boden

Erik och Eva behövde en gäststuga och Erik hade tittat på en ruttnande lada på Borsö. Han ville använda den byggtekniken. Det  passade inte för gäststuga, men den norra delen av boden är byggd på detta viset. Troligen finns en sådan lada längst in i Arvid och Linas hus på Mansholmen.

Virket köptes från sågen i Fårbo, fint snålsågat med topp mot rot. Levererades på hösten och las på stenarna vid båthuset. Täcktes noga med presseningar. Men fukten letade sig upp mellan stenarna så på våren växte det massor med stora fina svampar mellan plankorna. Mest mysel. Erik fick bråttom att spika ihop huset där plankorna kunde torka. En tävling mellan svamaparna och Erik.

​

Ellas hus

Oskar och Johan Linde från Västra Eknö byggde 2021. Det är en ekonomibyggnad, tillbyggnad på boden. Kultur är ju numera gårdens huvudsakliga inkomstkälla så en teaterstudio behövdes.

Köket har Ella köpt i smålands inland.

Ekbänken i köket växte på Ängholmen. Höggs på sextiotalet av Björn Holgersson, gick inte att sälja. Låg i travar och ruttnade. Pappa körde det med Trafalgar till Bertil Johansson på Järsö som sågade upp det med sin tändkuledrivna sågver. Beijer 32 med liggande cylinder (finns kvar). Tillbaks till Långö med Trafalgar. Låg i ladan under många år. Sågades och limmades av Oskar och Johan. Nu finns den i Ellas kök.

En likadan köksbänk finns i Antons hus och på Elfvik men de är sågade och limmade av pappa.

​

Arvid  och Lina,  Mansholmen

Huset byggdes i en gammal ängslada som troligen finns kvar innuti väggarna. Grankrona hette de som byggde huset och herr Grankrona var murare. Fru Grankrona var lärare i Strägnäs och Eva Bäckman hade haft henne som lärare. Grankrona hyrde marken av Björn Holgersson på femtiotalet. Så småningom tröttnade de och sa upp kontraktet.

När tomter styckades av gick huset till Lennart. Arvid och Johan var ofta där med kamrater och spelade spel. Ibland åkte de och festade i Västervik, det tyckte vi som var lite äldre var kul. 

Nu har det renoverats och byggts till av Arvid och Lina. Edvin studerar allt som rör sig i vattnet och på land..

​

Trätsholmen

Familjen som byggde huset hette Krantz. De hyrde marken av Björn Holgersson. När deras dotter (som gillade attt segla optimistjolle) blivit vuxen tröttnade de och sade upp kontraktet. Krantz kom från Västervik.

Huset tillhör Patrik och Inger. Några år hyrde de ut till Uffe och Pippsan. Sedan bodde Andreas och Elisabeth där några år. När pappa blev för gammal övertog de hans hus.

Krantz båt, en askeladden för deplasementfart ligger på stranden, det är en bra båt.

​

Anders Stuga

Björn Holgerson hade tre hyresgäster som fick bygga sina hus. Anders tog dit en kolonistuga och byggde en veranda framför. En liten brygga vid stranden. Så småningom hittade Anders en kvinna med Folkswagen och då sa han upp kontraktet.

 

Ladan

Är till stor del byggd av virke från den äldre begyggelsen. Vid förra sekelskiftet blev det modernt att ha en stor lada i stället för de gamla småhusen där man hade en funktion i varje hus. Lagårdsdelen är timrad. Taket las om av Bo och Lennart Ottoson på Marsö med ytpapp under teglet. Vi planerar att ersätta tegeltaket med svart plåt. På lagårdsvinden finns mycket spännande grejer från gården och pappas sjöhistoriska samlingar m m.

​

Yttre båthuset

Byggdes av Åke med hjälp av Bo och Lennart Ottoson på Marsö. Ca 1990

Innan detta hus så fanns ett båthus byggt av Björn Holgersson på sextiotalet. Takstolarna är desamma. Det gamla båthuset stod på kanten av stenkaren. Stenkaren satte sig så att huset höll på att rasa innåt. Då la Åke in en balk som avlastade och fördelade tyngden på hela stenkaret. Detta höll några år, men det gick inte att åka in i båthuset. Så Åke bestämde att vi skulle bygga ett nytt.

På invigningen slaktade vi min strörsta kalkontupp och bjöd in Lennart och Bo från Marsö och Rune och Irma Andersson från Nävelsö. Kalkontuppen gick inte in i ugnen så vi var tvugna att bygga en kalkonugn på berget där tuppen sakta grillades och blev fantastiskt god. Slaktad och urtagen vägde kalkonen över femton kilo.

Anledningen till att den slaktades var att den hotade mina barn.

​

​

Bastun.

Björn Holgersson högg i slutet av 60-talet mycket ek. Den som lovat köpa eken av honom gick i konkurs och ingen annan köpare fanns att finna. Ek var tydligen omodernt. Så ektimret låg i travar när vi köpte 1969. En del sänkte pappa till att bli svartek, som han trodde att konsthantverkare skulle vilja köpa. De sämsta stockarna fick bli kabelbro vid stora ängen på Ängsholmen. De finaste sågade pappa upp och bygde trägårdsmöbler och köksbänkar av, det blev också ett gediget ekgolv på Elfvik. Resten blev smalare plank till bryggan och till bastun. Bastun byggdes av Patrik och Uffe Holmberg och döptes till PUh. Tidigt sjuttiotal. Tillbyggnaden har gjorts av stefan Hagbard.

​

Fotogenboden

Var ett hönshus vid ladan. Nu har Erik sin bensin och motorsåg i skjulet. När boden skulle flyttas  okt 2023 så föll den isär. Dörren är sparad.

​

Nya bryggan

Håkan och Olgas nya brygga byggdes 2023. Johan och Oskar på Eknö byggde bryggan.

​

Ungnshuset

Byggdes av Stefan Hagbard. Han tyckte att vi behövde det. Jag håller med honom. c: 2015.

​

Sophia och Peters hus

Byggdes 2019 av Oskar och Johan Linde på Eknö. 2023 bytte Inger och Patrik hus med Sophia och Peter

​

Patriks bodar

Har haft olika funktion. Nu är det gäststuga, toalett, dusch, tvättrum och verkstad.

​

Kallröken
På vägen mot Ängsholmen finns en "rökanal" byggd av stenar på marken. Upp mot skogen stod en lite bod där man rökte skicnkor. Den användes aldrig av Björn utan byggdes enligt honom av Andersonns.

​

Glesbebyggelserätt.

1969 hade jordbruksfastigheter rätt att bygga hus om de spreds ut, las glest. Denna rätt ansågs omodern och skulle tas bort. Politikerna sa att de som inte gillade att rätten försvann kunde söka byggnadsrätter om de hade snygga planeringskartor.

Pappa lät göra sådana exploaterings kartor med många tomter på Långö, Ängsholmen och Mansholmen. Med fina bollplaner och hamnanläggningar.

Politikerna tyckte att det var för många och förhandlade ner antalet. När de kommit överens så såg politikerna ytterligare problem nämligen att det var ont om vatten. Så pappa lät borra en brunn på Ängsholmen under den stora eken och dessutom mätte han tillrinningen på Patrik och Ingers brunn. När förhandlingarna var klara blev det tolv tomter. Mansolmen, Trätsholmen, Patrik och Ingers Hus, Linnéa, och ytterligare åtta obebyggda tomter. Fyra vid ängen väser om gården, två norr om gården och två väster om gården mot bryggan. Vi fick fyra tomter var.

Jag tycker att det vore bättre att tillåta förtätning av byn med stora krav på att det ska se ut som en gammal lokal fiskeby. Men det blev bra så här också.

​

​

Sandstranden som är en playa

Den är inte stor men har fungerat sedan 1970.

Först togs sand från sandtaget, sedan från diket på Ängholmen. När båthuset byggdes fraktades sand av Åke Nilsson från Västervik. Sanden finns kvar men sjunker ner i jorden och botten och täcks av torv eller dy. Erik brukar ta bort torven och vaska ut sanden ur jorden. Patrik tar ibland dit ny sand från Västervik.

​

​

Ekan på  logen

Mellan Björkudden (holmen) och Långö låg resterna av en flatbottnad eka. Borden var borta men botten fanns kvar, nu finns inget kvar. Lennart gillar att ro. Pappa hittade en farbror i Gunnebo som byggde ekor i sitt garage. Lennart vart imponerad och köpte två stycken. En ligger i Sjötorpssjön och används av Lennart. Den andra ligger på logen.

​

​

Båtvraket  på norra  Långö

När Björn varit i Västervik, säkerligen ett ganska blött besök så kom han hem med sin slitna fiskebåt och det blåste hård motvind. Han orkade inte tuffa i motvinden genom Blåbärssundet utan tog fart rätt upp på land. Där ligger nu båten och förenas med ön. Sedan köpte Björn en lite större och bättre fiskebåt.

​

​

Jeepen i skjulet bakom ladan.

1970 låg mycket träd på marken. Stormen gick hårt åt skogen som var känslig för vind. Nyhuggen skog är stormkänslig. Åke kände ansvar och ville ta hand om träden. Han köpte motorsåg och behövde en dragare. Björn hade använt en Nordsvensk (häst), men det var inte aktuellt för pappa.

På överskottslagret sålde militären sådant som de inte behövde. De hade en vit Jeep med Rolls Royce motor. Pappa köpte den och körde ner den med hjälp av Folke.

Den transporterades över med hjälp av Runes fårpråm. Fribordet var några centimeter över vattnet, men de kom över.

Pappa tog hand om det som fallit. Efter några år köpte pappa  en traktor på överskottslagret, han gillade frontvinschen.

Jeppen fungerade i många år, så länge pappa var tillräckigt ung för att hålla den igång. Han tog ut barnbarn och besökare  på jeepturer runt öarna.

​

​

Elfabrikerna bakom ladan

Patrik och Inger ville ha el. Folke ville bygga vindkraftverk. Erik ville ha elfritt. Pappa blev äldre och ville gärna ha ljus att läsa vid. Det var knappast aktuellt att dra hit el.

Patrik löste det genom att köpa ett elkraftverk drivet med diesel. Det krånglade och han köpte ett större. Det krånglade och brann ibland. Han kom över ett elverk i container och det fungerade ibland.

Patrik arbetade hårt för att elverket inte skulle brumma och störa friden. Det var en av anledningar till bränderna.

Så småningom blev det aktuellt att ta hit elkraft från fastlandet. Erik gav sig eftersom han såg möjligheten att driva ett elpiano.

​

​

Flagen och Norra Sund

Flagen heter Flagen, som egenamn. Egentligen betyder flag en gund vik eller en grund liten fjärd. Det betyder att viken utanför båthuset också är en flag och kallas på vissa kartor för Södra Flagen. 

​

Flagen är grund, men inte så grund som man tror. Man kan gå från Ängholmen till Björkudden och då kommer man se att botten ligger kring midjan, så lös är botten.

​

Bågge ändarna har smala sund där vassen slogs. På södra sidan finns en fin kallmurad väg och en bro som pappa renoverade. Han la dit järnvägsrälls så att traktorn inte skulle falla så djupt när bron går sönder. Han gjorde också nya balkar som ska användas vid nästa renovering, de ligger under plåt på smedjegrunden.

​

Vid Norra sund finns också en stenmur. Anldeningen till att man byggde stenmurar i sunden var för att samla fisken när man plumsade.

​

​

​

Ängarna

 

Torra magra ängar är finast.

Där växer inte ogenomtränglig och trivial högört som brännässlor, Älggräs och Hundkex. På torra och magra ängar kan man hitta massor med olika små örter och i bästa fall Solvända, Kattfot och Jungfulin.

​

Tänk historiskt, se floristiskt.

Olika skeden har skapat olika ängar. Om du ser på de äldsta kartorna så ser du att ängarna är långsträckta och går där det är självdränerat, 

När du tittar på de nyare kartorna ser du att många av de äldre är nedlagda eftersom man med tillgång till dynamit kunnat dika ur mossar (måsar) och få gott om bete till djuren.

 

Ju torrare och magrare ängarna är dess mer rara växter finns det. På blötare och fetare områden står höga blommor och gräs. 
Skogen har växt ända fram till ängarna. Förr höll man en trädfri kant mot ängen på tre till fem meter. Där tillät man bara hamlingsbara träd, vildapel och kanske lite rönn och oxel. Slån och vildosor trängde sig på.

​

​

Skogen   

​

Skogen har varit betad under lång tid. Långt in på nittonhundratalet var den gles, landksapet öppet.
På de bördiga delarna var det ängsmark.
När dynamiten kom på slutet av 1800 talet kunde man spränga och dika ut mossar. Då las många av de gamla ängarna ner och på dem kom det in skog med mer gran. Lötvräden hölls borta av betet. Allt detta ser man spår av.

Skogen blev tätare och på femtio- och sextiotalet högg Björn Holgerson ganska mycket, men dessbättre lämnade han också en hel del tallar som idag är c:a 140 år. På bergen finns äldre tallar.

​

Ålder på tall: När de blir fullvuxna blir kronan platt, tar c:a 100 år. Sedan blir de höga grenarna allt grövre, om tallen står inklämd försvinner de lägre grenarna. En gammal tall har ofta en lten hög kring stammen. Multnade bark och grova rötter.
En gammal tall har stora barkbittar, som en handflata (efter c:a 200 år).
Om det finns tallticka så är trädet över 150 år.

Om skogar: www.skogochsaxofon.se  

​

Vad händer med vår skog.

Det blir värmare och det innebär att bokskogsgränsen kommer att gå upp mot Norrland, redan nu är den här, men Boken sprider sig långsam, den har stora ”frön” som inte flyttas så fort. I väntan på att bokskogen tar över så kommer granarna att försvinna. Och björk och Asp. Eken kommer troligen att frodas när angreppen tar slut. Alm och Ask skulle spridit sig om de inte vore angripna. Lönn finns bara på fastlandet, men lär nog komma. Tallen trängs upp på berghällarna innan de konkureras ut. Lind kan vi hoppas på.  www.miljotrapppan.se

​

Unga bokar finns nu på Hultö och Eknö. Förmodligen spridda av fåglar. Tå på Hultö och en på Eknö. (2022)

​

Bland kartor i toppmenyn hittar du en Eriks förslag till långsiktigt bruk och en gammal skogsbruksplan från sjuttiotalet.

​

​

Betande djur på Långö

 

Det är kor som skapat naturen på Långö. Korna betade i skogen. Ängarna var inhägnade. Efter slåttern släpptes korna in på ängarna.

​

Det var alltid brist på gräs. Även löv togs in som vinterfoder. Man hamlade lövträden. Så var det från att människorna kom till Långö fram till ganska nyligen.

​

1964 försvann korna och får betade till ungefär 1990. Rune Andersson på Nävelsö köpte Björn Holgerssons får 1969, då slutade slåttern på Långö.

​

Får  och kor betar på väldigt olika sätt. Får utrotar mycket av det som växt fram under mycket lång tid. Korna betar ungefär på samma sätt som de vilda djur som betade här på stenåldern. Lång kontinuitet som bröts 1964. Får är främmande i vårt landskap.

​

År 2023 gjorde Erik en hage från båthuset till Björkholmen. Avsikten är att strandängarna nedanför gården och vi bron till Ängholmen. Avsikten är att dessa ängar ska bli fina. Två tackor med fyra lamm kom första året. Vi får se hur det blir 2024.

​

​

​

Rösen, fornlämningar, grunder   

I Brevik finns en husgrund. En bit in, sydväst nära elledningen. Det är konstigt eftersom den inte finns på några kartor.
Där finns också en ung Ask som funnit sin plats mitt i en "Al-hög". Alar bygger ofta högar, ett sätt att kunna överleva i fuktig miljö. Mitt i dessa högar passar ofta andra träd på att gro.

​

Piparlycka, platta stenbyggnader, nästan som terrasering. Inte ens länsmuseet förstod vad det var när de var här och tittade. De var mycket intresserade.

​

I backen bakom Andreas finns två grunder, en har en rest av spis.

​

Bland ekarna bredvid ladan mellan vägarna finns grunder.

​

På södra mansholmen finns ett röse att fantisera om.

​

Högst upp på berget öster om gården finns ett hygge där det idag växer tallungskog. Här höggs för att ställa Folkes vindkraftverk.

​

​

Djuren Fåglarna Insekter   

 

Insekter

Bastard svärmare.

​

Många olika fjärilar. Tistelfjärilen är en av långflyttarna (Marocko-Tyskland- Långö varje år). 
Rapportera vilka fjärilar du har sett så gör vi en lista. Mindre påfågelögasvärmare har synts på Eknö.

​

​

Fåglar

Har sett Skrikörn en tidig vår. Årta 1:a maj 2022 i vassen framför Andreas och Lena.

I april 2023 såg jag två storkar på Ängholmen, Garskärsudd och inre Bergholmen. Storkarna gör regelbundna besök, förra gången var 1966 i Flagen. Det är Polska storkar, det vet man eftersom de Skånska är ringmärkta.

Den sista april 2023  såg jag en Odinsvala (heter också Svart Stork) trodde att jag fått storknoja så jag läste på. Fågeln flög bort från mig på Ängholmen vid grismatningen. Svart stork flyger hit från Baltikum, inte varje år men det finns regelbundna observationer i hela södra sverige. Det var länge sedan den häckade i Sverige.. Den kräver stora blöta skogsområden och är skygg. Den gillar bävrar, deras dammar gynnar födosöket.

 

När jag satt och läste om Odinsvalan så hörde jag surr ovanför mig, som ett segelflyplan och där var sex svarta storkar på väg mot ladan. Fast det var nog storknoja, kanske något annat? Jag tror på Odinsvala. Men det var nog tranor.

​

Havsörnen sjunger i april. Korta gälla toner. Bor på nordvästra Ängholmen och södra Långö. Morkullan flaxar iväg som en liten duva, lite elegantare.

​

Från båthuset ser man följande sjöfågel. Skäggdopping minst tre revirhävdande par. Knipa ett femtiotal vid Kärringarna och Ekholmarna. Vigg ett par ilbland. Storskarak häckar bakom Pontus och Madelene. Småskrak, Gräsänder, påväg tillbaks. Grågås. Svan. Kanadagås ofta vid kärringarna betar på strandängarna. Ålkråka. Sothöna har funnits.

havsörnen patrulerar. Ett par Snatteränder undersökte år 2023.

​

År 2020 ser vi ganska många gräsänder, men nästan bara hannar.Vi får hoppas att hononorna ligger och ruvar, det lär visa sig i juli. Hannarna kan vara ungdomar som inte hittat någon kvinna. Det är honorna som är stationära. Habitatet är bra så det borde vara oerhört mycket mer gräsand. År 2023 ser det mycket bättre ut. Dessutom mycket Skrak. I slutet av april samlades hannarna för att ge sig ut i havet, de passade på att slåss om honorna som ännu inte lagt sig att ruva.

Ladusvalan är röd på huvudet och ökar i antal. Hussvalan häckar över vattnet minskar i antal.

Småfåglar: Skriv när jag orkar. Grå och svartvit flugsnappare, kol- tal- och dubbeltrast. Rödhake, sädesärla, törnskata, lärkfalk,  

Dubbelbeckasin, Nötkråka. Näktergal, 

Rördom och  Kornknarr fanns 1969.

Vitfågel: Fiskmås, Gråtrut, Silltrut, Havstrut, Skrattmås, Silvertärna, Fisktärna, Skräntärna.

​

Utanför Marsö och Rövarskär: Gravand, Svärta, sällan Ejder, 

​

På Skortörö hällar kan man se Gudingar i juli. I alla fall på 2020 och år2021.

​

Skedand. häckar på Lindholmen söder om Hultö Lär även finnas vid Östra Skälö. Det finns också mycket Svärta långt ut på Vistingsdjupet . Labb vid Klåvskär. Berguv vid Piparlyckan. Vigg och Gravand på Skortöröhällar. Årta såg jag i vassen utanför båthuset. Maj 2022.

Snatteränder vid gåshällarna i april 2023. De lär häcka vid Strandbo.

​

Massor av Sjöorre (tror jag) utanför Örö och Bällsholmarna. Tveksamt. I Augusti

​

Minnk och Utter
Minken verkar ha försvunnit. Det anses bero på att Uttern har återvänt. Det bor Uttrar på Eknö och Oskar har sett en i Skaftviken vid Borsösund. Patrik såg Utter i båthuset på våren 2021
Uttrarna letar upp minkbon och leker med ungarna tills minkungarna dör. tufft för minken men bra för sjöfågeln. Det verkar som att nästan alla sjöfåglar är på väg att återvända till oss. Det borde finnas Utter i Flagen. Minkar äter allt, uttrar äter bara fisk.

​

Däggdjur på Långö: Älg, rådjur, ekorre, möss, sorkar, fladdermöss, räv, mink, mård, grävling, skogshare, vessla, människor, hundar, lodjur, vildsvin. Utter. Kronhjort.

​

Första Kronhjorten såg vi 2021 det verkar vara en ensam hona.

​

På väg: Kronhjort, Varg. Och så småningom troligen Skogsren fast det blir inte i vår ivstid. Kanske kommer man att ta fram och införa en liten vild ko utan horn. Framtiden får visa. Under forntiden fanns vilda kor (uroxe), vildhäst och vicent. 

​

​

Växter Alger

 

På magra ängarna

Backnejlika och en nejlika som växer i sanka ängar. Solvända. Vädd (två sorter). Rödklint. Pimpinella. Harklöver. Gulmåra (Jungfru Maria sänghalm). Jungfrulin.

Tre orkiderer. Adam och Eva på våren. Barkom ladan och på mellanlyckan, efter midsommar (Jungru Maria Nycklar). På igenplanterade hyggesängen ovanför Pontus och Madelene. Kattfor finns ett bestånd på vägen mellan Anton och Julia till Båthuset. Beståndet är hitflyttat från Vistingsö.

Gullvivorna runt Andreas och Lena är vilda. Många inplanteringar från Muleglo har misslykats.

​

Fler signalväxter

Blåmossa på Mansholmen, signalväxt. Senvuxna små ekar.

​

Murgröna på övre ängen på Mansholmen och i bergen bakom Ladan.

​

Gamla fantasiska ekar.
Udden mitt emot båthuset. I skogen bakom och väst om ladan.

På Långö norra udde i skogen. På udden utmot Fögelholmen.

Senvuxna små ekar på Manshomen och troligen på Ängsholmen. Kan vara mycket gamla.

Mångstammiga med gammalt rosystem, betesrest eller hamling ser man överallt. 

​

Den gula algen som många pratar om heter katthårsalg, innan den blommar ser det ut som massor av "katthår" i vattnet. Lennart Ottosson kallde den"havsskit" och berättade att det alltid funnits. När den blommar som vackrast så ser det ut som vatttnet täcks av gula rosor. Man bör inte bada i den när den blommar, det finns alltid en sida av ön som är fri från alger. Den är encellig utan cellkärna och har klorofyll (blågrönalg kallades det förrut).

​

Det finns många alger som blommar och de flesta märker vi inte.
Principen är: När en algsort har fina betingelser så ökar den i antal, tar upp all näring i sjön tills sjön blir så näringsfattig att alla dör av svält, på en gång. Vattnet blir plötsligt klart.  Då frigörs näringen till nästa blomning av någon annan spännande alg.
Den första algblomningen efter isen är kiselalger, den liknar olja på vattnet, synns ofta på smältande isar.

​

Invasiva växter att bekämpa:

Jättebjörnloka, Druvfläder, Kirskål och kanske den lilla blåbleka blomman som växer i gräsmattan hos Anton och Julia och hos Pontus och Madelene.

​

​

​

Lönsamhet på Långö

​

Många gillar pengar, även bland oss som bor på Blåbärs. Hur ser det ut på Långö? Vad har ägarna tjänat pengar på? Vad har varit lönsamt?

Det har varierat över tiden. Ungefär så här.

 

Först kom säljägarna. Sälen stod för det huvudsakliga kapitalet, även annan fisk togs upp. Framförallt den som var lätt att fiska upp. I och med landhöjningen så blev det alltmer vitfisk.

​

Sedan blev det en bofast befolkning. Nu blev det ko och fiske som var viktigast. Inåt land var det korna som dominerade, men på Långö kombinerades det med fiske, man åt upp all den fisk som man fick upp, fortfarande mycket vitfisk. Kon gav mjölk och kunde omvandla gräs till mjölk och kött. Gräset blev en bristvara och överallt där man kunde slå gräs och vass så stängslade man ute korna för att få vinterföda till korna. Även lövträd hamlades för att få löv till vintern. Löven var inte så näringsrika, men det fick duga. Tillgången till gräs blev flaskhalsen till rikedom. Ängarna skulle helst vara självdränerande, det var svårt och arbetsamt att dika ut. Korna betade i skogen som blev allt glesare. På bergen (impedimenten) stod tallarna kvar men på all fetare mark blev det en gles skog, mest ek. Ljuset kom ner till marken och där växte gräs som betades och slogs.

 

Sedan började man sälja fisk till stadsborna, man behövde båtar för att segla till stan. Båtarna hade en sump i tofterna så att fisken skulle vara färsk och fin. Man sålde också ved. Fortfarande var korna de viktigaste förförsörjningen. Lite höns var trevligt och kanske några får på småöarna om vinterfodret räckte.

 

Nittonhundratalet kom med dynamit och bättre plogar. Korna och fisket utgjorde basen för ekonomin. Ingen mjölkhämtning utan all mjölk omhändertogs på gården. Dynamiten gjorde att man kunde dika ur mossarna och plötsligt fick man tillgång till allt mer vinterfoder, man kunde ha fler kor och de gamla självdränerande åkrarna kunde läggas ner och bli till bete. Som mest hade man fem kor. Skogen började återta de lite fetare markerna.

 

Efter andra världskriget blev plötsligt korna olönsamma. Fisket fortsatte dock att vara lönsamt, korna hade man kvar för husbehov. Fisken såldes i Västervik. Skogen hade börjat tätna. Effektivare bössor gjorde att man kunde dryga ut kosten med sjöfågel som fanns i massor. Man förstod inte att sjöfågeln inte tålde den intensiva jakten, det tog tid för sjöfågelstammarna att minska.

 

På femtio och sextiotalet var fiskeriföreningen väl fungerande i Västervik och allt mer levererades dit. Framförallt ål som det fanns massor av. Ålen var dyr och fet. Torsk fanns hur mycket som helst. Abborre, gädda och sik såldes på torget, de olika gårdarna hade sina torgdagar. Vitfisken hade blivit ointressant. Bönderna åt dock gärna mört i maj, det var den bästa fisken sa de. Skogen hade växt till sig och kunde säljas, många gick i skogen med oxar, de var billigare än hästar och mycket effektiva, simmade farm i snön, men de var lite långsamma.

Lite extrainkomster fick man genom att hyra ut mark till stadsbor där de fick bygga ett sommarhus. Man hyrde också ut fiskevatten till sport- och husbehovsfiskare, 1 kr per strandmeter och år kunde det kosta. Om man hyrde ut till grannar så var fördelningen en tredjedel till fiskevattensägaren, en tredjedel till redskapsägare och en tredjedel till de som fiskade.

På Långö hade skogen växt till sig och plockhöggs hårt.

 

Stora förändringar skedde och fiskeriföreningen fick hitta nya sätt att sälja fisken. Gädda exporterades till Frankrike, den bästa fisken i fisksoppor på grund av att den inte gick sönder och smakade så bra, en stor exportvara. Stora hansillar gick med flyg till japan, bra för potensen. Ål var det viktigaste och exporterades. Torskfisket var bra, fiskades med stora långrevar till havs, tog slut när västkusttrålarna kom på besök.

 

På Långö tog stockholmare över och lönsamheten steg drastiskt genom att Långö började ge så mycket glädje till ägarna.

​

Hur många människor har fötts, vuxit upp och arbetat på Långö?

Hur många bodde här som mest? I snitt?

Det vore kul att veta.

​

​

Ekonomisk kalkyl

För att få en tydlig bild av hemmanets avkastning över tiden så har jag sammanställt en tabell. Det är omöjligt att översätta avkastningen i dagens svenska kronor. Men om du vill uppskatta den totala avkastningen till tillexempel 456 miljoner så delar du det med 250 och gångar med nedanstående så får du en fin siffra i svenska kronor som du kan jobba med. Eller så ser du tabellen på ett klokare sätt.

​

​

Gräs                    1000

Kor                      900

Fisk                     500

Säl                       200

Potatis                 100

Ved                       20

Säd                        15

Fågel                      5                          

Timm, massa         5

Lots                        1

Uthyrning           0,6

Stenbrott            0,2

Får                      0,2

Höns                   0,2

Afrodikum      0,005

Glädje                    ?

 

Afrodikum var stor hansill som flögs till Japan på nittonhundrasjuttiotalet.

​

Glädje är den helt dominerande inkomstkällan idag.

Hur det har varit med glädje under tidigare år är svårt att värdera.

Att sätta en siffra på det vore att underskatta tidigare människor som levt här.

Vi får helt enkelt erkänna att allt inte går att mäta.

Många menar att det viktigaste aldrig går att mäta.

”marken minns dom, dom som har levt här” Sea of Fame Mello 2019                        

​

​

En spännande framtida inkomstkälla kan vara solceller på Ladutaket.    

​

​

​