Så här ser du spännande natur

Guidning

Guidning överallt om vad som helst och det kommer att handla om skog.

Det är dyrt, man måste nämligen bjuda guiden på kaffe.

0708 77 66 67

Om du vill läsa mer om skog, skogsbruk och skogspolitik så gör det på denna länk klicka där kan du klicka dig runt.

Ju mer av skogen man ser desto roligare är det.

Träd är roliga eftersom de lever så länge, man kan läsa historien i träden och i Sverige finns ganska få arter så de är lätta att lära sig.

Våra skogsbildande träd är Gran, Tall, Björk, Asp, Ek och Körsbär.

När det blir ädellövskog finns också Lönn, Ask, Skogslind och Alm. Hasselbuskarna växer under ädellövträden.

Lite mindre träd, mest i bryn hittar vi också Rönn, Oxel och vildapel.

Hagtorn finns Häggen är utrotad hos oss men det finns en som Erik har tagit från Elfvik

När det är fuktigt så finns Sälj, Al och Glasbjörk (vitare stam, fräschare och 30% mindre).

Nu tittar vi på bilder där träden beter sig.

Skogen är full av detaljer. Det är detaljerna som bygger skogen. Titta på detaljerna, dom små sakerna. Variationen. Glöm utsikter. Skönheten finns i detaljerna.

Hur har det blivit så här? Hur gammal är den här ganska tunna eken. Knölen längst ner kan vara många hundra år. Stammen kanske hundra. Vad tror du? Hur många arter kan man finna i och på den här? Det är många, väldigt många.

En Tallticka betyder att trädet är gammalt. Andra träd kan ha liknande svampar av andra arter, alla är krävande och behöver just sin miljö. Talltickan kräver att tallen ska vara uppemot tvåhundra år. Växer tickan på en tall så är det Tallticka.

Grova grenar högt upp i trädet indikerar också att trädet är gammalt. Ju krummare, grövre och ljusletande högt upp dess äldre. Och artrikare. Och ovanligare. Och så vackert!

Hur ska man överleva 200 år utan mat och näring?
Det är en enkel match för en gran, bok eller ek. Det är bara att sluta växa, sno lite mat och vatten från mamma eller en svamp. Och så väntar man till ljuset kommer. Det kommer så småningom. Vi kallar det för senväxta träd.

Senväxta träd står ofta mörkt och i skymundan. De små och anspråkslösa. Svåra att fånga på foto. Men i detaljerna är de vidunderliga, rena historieboken. Om du tittar så kommer du att finna dem.

Två syskonfrön faller till marken , den ena kommer ljust och bördigt den andra mörkt. Den ena växer en halv centimeter per år den andra sex och en halv decimeter per år.

På femtio år så är den ena en kvarts meter och den andra 33 meter..

När det skuggande moderträdet dör sticker den halvmeter långa 100 åringen i iväg och blir stor och dominerande.

Det här är stammen på en senvuxen ek. Stammen är tunn och barken ganska grov. Tyder på ålder. Mitt i barksprickan sitter en liten gul lav. Om den har en mycket liten rosenröd plupp i mitten så är det mycket fint, gammalt och ovanligt. Lupp behövs.

En stängselstolpe. Vad är det för speciellt med det?

Jo det är en plats för mycket ovanliga lavar. Stängselstolpar gjorde man ofta av ädla lövträd. Man valde de som hade mycket kärnved, gärna senvuxna. Så de kan vara mycket gamla. De stora träden har man avverkat, det är riktigt ont om gamla döda ädla lövträd. Och vissa lavar kräver sådant annars dör de ut.

Den här gula laven kallar jag för saffranslav. Den växer på ekar. Ekarna brukar vara rätt gamla och ganska tunna. Kanske för att de står magert och inklämt, inte direkt senvuxna, men fina.

Den här gråa laven växer också på gamla smala ekar. Besklav. Smaka på den om du törs. Det tar ett tag, det blir väldigt beskt!. Ta väldigt lite.

När är en tall gammal? När barkflagorna är större än din hand. När det blivit en hög längst ner. När den har grova grenar i toppen som söker sig mot ljuset. Den har förstås en platt topp.

De flesta gamla tallarna är nerhuggna. En tall blir normalt tre till fyrahundra år. Kan bli äldre. Och gamla träd står länge även när de är döda.

Jungfrulin. Här har det varit en fin slåtteräng.

Den här eken står på Vistingsö. Längst ner grov skrovlig bark. Verkar uråldrig. Och så en stam som är ung, kanske bara hundra år? Varför? Spekulera över det.

En favorit.

Rönn och Oxel ska man känna igen. Små träd, blommar vitt i slutet a maj.

Röda bär.

Rönn ovanför. Oxel nedanför

Hagtorn är också fina små träd. Vill ha det lite öppnare. Nedanför, två bilder

Alar klarar blöta marker. När de får stå orörda bygger de små öar att stå på. Det tar några generationer. På dessa öar kommer andra träd in och konkurrerar. På ön får de torra fötter. Ofta granar. Här står en Ask mitt på ön, men det syns inte.

Den här tallen föll för mer än femtio år sedan. Klarar sig trots saltvattnet och vågorna. I denna vik fanns fyra sådana träd. Nu lever bara denna och den är sliten. Varför just här?

Även denna ek lever, verkar må rätt bra. Konstigt.

Det är inte mänsklig påverkan som format den.

Uppvuxen Ekkratt. För c:a 120 år sedan började dom växa. Några från ekollon, några som stubbskott. Några från uråldriga klumpar. Läs om detta mirakel klicka på utflykter i toppmenyn.

I ekkrattskogen på Måsö

En gammal tall stod här innan ekkratten började växa. Hadde grenar ända ner. Nu har ekkratten tvingat den att släppa de nedre grenarna och koncentrera sig på kronan.

Fyrtaliga blommor för med sig lycka.

Om du vill se Skogslind så får du söka upp en. De har blivit ovanliga. Lindar blir gamla och är känsliga för skogsbruk. De var uppskattade i jordbrukslandskapet. De lindar som du ser i parker och städer är en helt annan art.

Riktigt spännande lindar finns på stora Fänglösan, Lindholmen (Hultö) och Tängsholmen.

Allra finast är nog Lindarna i Natura 2000 området mitt emot Skaftet. (Yxnevik)

Min passion för natur väcktes när pappa visade mig en Skogslind i St Annas inre skärgård. En Skogslind doftar, lyser, sjunger, ger mat, förundrar, imponerar.

Den här linden fanns i kanten av Ekkratten på Nordöstra Måsö. Läs om den under knappen utflykter.

Läs också om lindar på ”Lindturen”

Den här Svärdsysslan växer på Östra Eknö.

Den här granen började växa i en stubbe, granar gör ofta det. Gott om näring och plats. Vad som hände sedan ser du på bilden.

senvuxen ek

En gammal tall har stora barkflagor, större än din handflata. Ofta har den på en liten kulle runt stammen. Grenarna i kronan är tjocka. Grenarna har sökt efter ljus när den trängdes av träd som nu är döda. Har den talltickor så är den gammal.

Står den i god jord så är stammen tjock.

Blommor är så många olika arter. Svåra att hålla reda på.

Ormbunkar är få.

Fyra vanliga och två som man kan se om man har tur.

Så här ska en ormbunke se ut. Det finns tre sorter hos oss:

En kraftig manlig

Träjon (Dryopteris filix-mas).

En snygg och kvinnlig, Majbräken (Athyrium filix-femina).

Och en med hål i mitten

Strubräken indikerar att det är fint.

Strutbräken känner du igen eftersom den saknar sporgömmor under bladen.

Detta är Stensöta växer i bergsskrevor. Mamma sa att man kan äta rötterna, de är beska. Stensöta (Polypodium vulgare)

Denna lilla anspråkslösa och ovanliga ormbunke växer på berget bredvid röken. För några år sedan var den riktigt fin. Rätt ovanlig. Troligen Svartbräken. Kan också ses i stenraset på Grönvållen.

Så här ser den tråkiga ormbunken ut. Den kommer på hyggen där marken är kväverik. Den använder sina paraplyer för att skugga allt annat på marken, den tar över allt. Tråkig! Örnbräken (Pteridium aquilinum).

Lammen är fina, men det är inte dom vi ska titta på. Ser du vad som finns framför dem?

Den här eken höggs av Björn Holgerson någon gång i mitten av sextiotalet. För femtio år sedan högg jag ner grenar och sådant som jag kom åt med yxa. Jag tyckte den var ful. Nu tycker jag att är fantastiskt att den fortfarande ser lika dan ut. Ligger på Ängsholmen vid vägen.

Övre och undre bilden.

Ser du att det är enar?

Våra skogar är fulla av risiga enar. Det är här i skogen som du hittar de äldsta. De började växa i en öppnare skog. Enar gillar ljus. Men de håller sig kvar länge.

Just här på södra Långös höjd har de massor med hänglav.

Låt oss njuta av SKOGSLIND.

Igenväxande ängsmarker, här är vi i Natura 2000 vid skaftet. Idag betas det

Vad är detta?

Växte på Eknö i igenväxande hagmark och äng.

En saftig ticka på en ek på Eknö

Ståtlig asp på Långö. Vid stora ängen norr om Anders Stuga

Här hittade ett björkfrö en plats som den gillar.

Ser du Talltickan?

Tallen är gammal, står magert så den blir låg. Den breder ut sig över berget för att få energi.

En ek har stått öppet den är gammal. Tallen började växa för hundrafyrtio år sedan och vill ha ljus. Tränger sig upp. Det blev så att tallen kramar ekgrenen. På Muleglo höggs ner 2021

Så här kan sälg se ut i sjökanten där det ofta är blött.

En bror som gör något viktigt, inte i skogen utan på bryggan.

Detta är inte skog utan en sjuttiotreårig hand. Hur hålet uppkommit får fantasin spekulera kring. Att det sprutar bensin är säkert. Bensin och metall kan föra oss till skogen?

Om du vill läsa mer om skog, skogsbruk och skogspolitik så gör det på denna länk klicka där kan du klicka dig runt.