Snart är det år 2033

​

Med ålderns rätt har jag stängt bokningen fram till våren 2033. Då kommer nästa föreställning som kommer att handla om hur det är att vara gammal. Det blir nog många återblickar från det bästa under mitt artistliv.

​

Nu får mina läppar vila, ingen mer ambisträning. Saxofoner och flöjt får sova. Rösten får åldras och alla glömda repliker lägger jag i skrivbordslådan. Jag kommer att sakna stunderna på scen, mötet med publiken.

​

En sak fortsätter jag med och det är att fördjupa mig i det allra första som jag fördjupade mig i. Nämligen Evert Taubes diktning. Min senaste föreställning var en avslutsföreställning där jag presenterade Taube precis så som jag ville göra. Kompromisslöst. Den föreställningen dammar jag gärna av om du beställer den.

​

Blev världen bättre av mina föreställningar? Jag hoppades det när jag genomförde dem. Den förhoppningen gjorde mig glad. Och när en människa blir glad blir världen lite bättre.

​

Jag fortsätter mitt arbete i Artister för och emot Miljön. Och på något sätt ska jag få samhället att förstå hur viktiga våra utopier är, de är nödvändiga för att samhället ska utvecklas åt rätt håll. Du kan läsa om allt detta från denna sajt.

​

Till min glädje har jag märkt att allt fler lyssnar på mina nya skivor, det är en vetskap som jag kan njuta av i min pensionärsfåtölj.

​

Tack alla unga fantastiska musiker som jag arbetat med. Ni är inte så unga längre. Förut var ni unga. Det var jag med.

​

Som avslutning vill jag skriva det som känns allra viktigast för mig. Det är ett tack till alla kulturhjältar som möjliggjort min scenkarriär. De flesta av er har funnits på lokala Riksteaterföreningar. Utan er så dör kulturen. 

​

Att vara i rörelse har ett egenvärde.

​

Erik Winqvist

​