Om föreställningen

Mycket av musiken är improviserad kring nio satser. Det grundläggande partituret är framtaget av Erik Winqvist. Därefter har Henrik Ivarsson gjort elektronmusik som Erik Winqvist använder som bakgrund för saxofonens improvisationer som bygger på upprepningar av melodislingor, klanger och rytm.

 

Den dramaturgiska formen inkluderar inspirationskällans (skogens) alla delar av mikrober, träd, djur och människor. Det är inte meningen att publiken ska ha klara bilder utan de underliggande vibrationerna sätts i centrum, saker får hända och verklighet bli till. Det förekommer samplingar, ljud, harmoniföljder, klanger, sång, tystnad m m. Vid framförandet så symboliserar publiken träd och musiken allt annat som finns i skogen.

I inledningen får vi möta fyra skogsfantaster som valt olika sätt att hantera sin skogspassion. De träffades när de läste biologi och har hållt kontakten, men de valde fyra helt olika sätt att leva. Kan de enas efter fyrtioårs yrkesverksamhet?

Om arrangören vill så ersätts elektronmusiken med levande musiker även i ackompanjemanget. Då improviserar LOWER EAST MANHATTAN PROJECT direkt från partituret. Om musikerna och bandet kan du läsa på www.lowereastmanhattan.com. Sättningen blir då klaviatur, kontrabas och saxofon.   

 

Om Saxofoner

Saxofoner finns i många olika storlekar, de har olika klangbilder och varje saxofon arbetar med ungefär två och en halv oktav. De är normalt stämda i Bb och Eb. Vilket innebär att det är en kvart eller kvint mellan varje saxofon. 

 

Om vi börjar nerifrån med den största så är det Kontrabassaxofon, mycket ovanlig, musikern står på en liten pall och saxofonen står på golvet. Bassaxofon, ovanligt. Barytonsaxofon. Tenorsaxofon. Altsaxofon. Sopransaxofon. Sopraninosaxofon. Sopanillosaxofon, mycket ovanlig finns nog ingen i Sverige, men det har funnits en på besök.

Erik Winqvist spelar tenor-, sopran- och sopraninosaxofon.

 

I SKOG OCH SAXOFON är sopransaxofon det helt dominerande instrumentet.

Dramaturgisk linje

Föreställningen inleds med en kort monolog om skog där Erik Gestaltar några kamrater som träffades när de läste biologi på universitetet. Därefter följer en fyrtiominuter lång saxofonkonsert.

 

När det är genomförbart, beroende på konsertlokal och arrangörens önskan, så ges publiken möjlighet att gestalta enskilda träd i en skog under saxofonkonserten. Det innebär att publiken uppmanas att sluta ögonen och känna efter hur det känns att vara ett träd i en skog. Och när det känns rätt så får hen börja röra på sig i skogens tempo det vill säga långsamt, mycket långsamt.

För att detta ska vara möjligt så måste publikens stolar stå slumpvis utställda med avstånd mellan stolarna. Denna "långsamma dans" är inte nödvändig, föreställningen fungerar utmärkt utan den. Med rörelser blir det mer experimentellt och engagerande.

Efter föreställningen kan man ha en diskussion, om arrangör och publik vill det.

Framtagandet av föreställningen

Det har tagit tid och det är bra eftersom skog har en annan tidsuppfattning än människor.

Undersökandet av skogen har pågått under hela Erik Winqvists liv. Det började redan som barn med ett stort intresse följt av biologistudier på universitet i Stockholm. Han började "samla på skogar", det vill säga att han sökte upp skogar under sina resor runt världen. Han märkte att när fackmänniskor och guider pratade om skog så var det alltid skogsbruk de talade om , Erik blev allt mindre intreserad av skogsbruk och mer intreserad av riktiga skogar.  Känslan och vibrationerna stod hela tiden i centrum, skogens öppna bok kom som en bonus.

2013 började komponerandet med att idéer prövades och partituret togs fram. Därefter har det fått ta tid med många utsvävningar åt olika håll. Nu är det blomningsdags, en intensiv tid då projektet visas upp som en skog av blommande fågelbär. När blomningstiden är över så får konserten liksom skogen fortsätta att finnas, långsamt, mycket långsamt.

Storyline

Först berättar Erik Winqvist om när hans pappa visade honom en skogslind, han var femton år och att det fick honom att läsa biologi på Stockholms universitet. Där träffade han Olof, Rune och Sixten de bildade ett grabbgäng.

Nu får vi träffa Olof som är en ”hippietyp” som ser träd som människor.

Rune som blev professor och berättar om vetenskapens syn på skog.

Sixten älskade skog  så mycket att han blev Jägmästare och vigde sitt liv åt skogsbruk, han blev expert på att såga ner träd. Erik blev artist och kulturarbetare, kan kulturen återförena grabbgänget?

Efter drygt tio minuter av föreställningen ges instruktioner till publiken och saxofonkonserten sätter igång. Publiken informeras om att de ska sluta sina ögon och känna sig som träd i skog. Musiken förmedlar känslor och människan blir en del av skogen och för de flesta i publiken så framträder ”skogens vibrationer”.

Oftast avslutas föreställningen med att publiken därefter går hem med dessa känslor i behåll.

Om föreställningen framförs i politiska- eller skogssammanhang så kan en diskussion följa.

Vad vill skogen?

Skogen vill inget alls, skogen har ingen anledning att vilja något.

 

Vad vill vi med våra skogar? Vad vill jag med skogen?

Det är intressanta frågor och kul att diskutera och debattera, men den viktiga frågan är vad skogen vill och det vet vi redan (se ovan).

Jag vill att det ska finnas skog , idag har nästan all trädbevuxen mark blivit trädplanteringar och det är inte skog.

SKOG OCH SAXOFON handlar om skog, men så fort vi ger oss hän åt skogen och dess starka krafter så poppar det upp ettriga kommentarer om skogsbrukspolitik, tröttsamt men ettrigt, istället för att trycka ner de ettriga så har vi givet dem egna sidor på vår hemsida, där de får spela sitt eget spel, skogen betackar sig.

De flesta människorna, i Sverige och i övriga världen, har aldrig varit i en skog. De få som varit där har sällan gett sig tid att uppfatta skogens alla dimensioner och vibrationer. Det är därför som det är så härligt att jobba med SKOG OCH SAXOFON. För då blir skog till en ny omvälvande upplevelse och konst är omvälvande.

 

SKOG OCH SAXOFON har blivit snällare.

SKOG OXH SAXOFON började ur ilska, men ilska blir med tiden tråkigt. Verkligheten förändras inte av att man är arg, eller av att man är menlös, eller av att man byter ståndpunkt eller av att man är kunnig eller okunnig. Därför utvecklades SKOG OCH SAXOFON till förståelse och vilja.

Viljan är att vi ska rädda de få rester av skog som finns kvar.

Förståelsen har blivit mycket intressantare allteftersom projektet utvecklats, viljan har blivit tråkigare. Förståelsen har utvecklats till upplevelse och det är omvälvande. Upplevelsen har utvecklats till konst och det är mycket intressantare än både vilja och förståelse. När det blev konst så blev projektet snällare och jag trodde att skogen skulle vilja att jag var snäll. Men ack så fel jag hade, skogen vill inte att jag ska vara varken snäll, ilsken eller förstå, eftersom skogen inte vill någonting, det är svårt att förstå, men jag är bara människa.

Tillbaka

© 2019 Svensk Musik och Teater AB. info@winkir.se Tel: 0708 77 66 67