Skadelindring

​

​

Principen är lätt, tillämpningen är svår.

​

Som så ofta blir man lurad att gå den enkla vägen, men den enkla vägen leder fel.

 

Det är nämligen så  att en skog som skadas inte kan reperaras, det gäller de flesta biotoper och kulturminnen. Ett berg som blivit bortsprängt kan inte återställas. Man kan ersätta det förstörda med något annat. Men hur mycket pengar man än pumpar in så kan det förstörda inte återskapas. Tyvärr.

​

Ett bra sätt

​

Skadelindringens första steg bygger på att man först och främst undviker att skada det skyddsvärda. Istället försöker man skydda det som är hotat. Det är ett bra sätt.

​

Om det inte går att använda ett bra sätt

 

Om man av någon anledning måste skada det så ska man minimera skadan. När det gäller natur så är det svårt, men måste göras.

 

Ett omöjligt sätt som kan bli fint

 

Nästa steg är att återställa. Det är omöjligt. Men man kan försöka reparera så att det blir något annat som kanske kan vara ganska fint.

 

Ett dåligt sätt, men vanligt

 

Sista steget kallas ofta ”ekologisk kompensation” och det är den lätta men dåliga vägen. Man köper sig fri och har en utopisk längtan efter att pengarna gör nytta.

 

Detta är ett dåligt sätt, skadan har ju skett. Ekologisk kompensation är ett sätt att lindra den berättigade skam som man känner. Det fungerar bra på det sättet att skammen försvinner, men skadan är skedd.

​

Skammen suddas ut av pengar

​

Ekologisk kompensation är ett försök att smita från ansvar. Man köper sig fri trots att skadan är skedd.

 

I dagens politiska situation kan man vara tvungen att använda ekologisk kompensation eftersom det är det ända som finns till hands. Det är då viktigt att pengarna går till ett så bra projekt som möjligt och att boten är så hög som möjligt.

 

I Tyskland finns det komplicerade regelverk om detta. Det är en nödlösning. Men en dålig nödlösning kan vara bättre än ingen lösning.

​

Återanvänd det förstörda är också en bra lösning

​

En bra lösning är att vi skyddar det som är värdefullt och roar oss med det som vi redan förstört. Marken räcker till det.

 

​

​

Filosofisk reflektion

​

I de isländska sagorna förekommer mycket våld. Det är vanligt med mord och elände. En gång om året samlas man till ting och utdömer mansbot till den efterlevande familjen. Familjen får lite pengar och mördaren känner sig fri och kan bli en god husfar. Den som mördats är fortfarande lika död som han blev när han mördades. På samma sätt fungerar ekologisk kompensation.

 

​

Vid Stockholms och Uppsalas universitet forskas det om detta.

​

​