Bröderna Lejonhjärta

Av Astrid Lindgren

​

​

Arkeologerna, inte arkivarkeologerna fann utopin

​

Ett av de mest spektakulära fynden vi gjort på senare år är fyndet av boken Bröderna Lejonhjärta. Fyndet gjordes i en åker utanför Algustboda i september för några år sedan. En ny dränering av en intensivodlad åker skulle dras och en infiltrationsbrunn skapas. Vid borrandet uppmärksammade en numera belönad maskinförare att något var konstigt.

 

Det visade sig att borren gått rakt igenom en låda av aluminium. Först trodde man att det var en aluminiumburk från forntiden, men maskinföraren tyckte att borren hade uppträtt konstigt. Man beslöt att skicka ner en sond för att undersöka och fann då att det var en aluminiumlåda som man genomborrat.

 

Arkeologer tillkallades och i lådan fann man en del textilfragment, plastrester och en nästan oskadad bok. Nu har man lyckats återskapa boken och fann att det var en utopi som beskrev glädjen och nödvändigheten av att få kämpa. Berättaren lyckas använda döden som konfliktpol och den goda kampen som förlösare.

 

I dagens kontext kan vi förstå att det är ett embryo till vår omtyckta ideologi om att acceptera det som är, skaffa oss en riktning och, i detta fall, kämpa för att nå dit. De starka och lockande krafterna av ondska övervinns med hjälp av svaga evigt goda krafter. Och verkligheten, att vi alla ska dö, tillåts. Till slut står de goda krafterna som segrare och verkligheten tillåts.

 

Analyserat på detta sätt blir verket ganska banalt, men i verkligheten är det genialt. Att beskriva det banala på ett genialt sätt har genom årtusenden varit stor konst.

 

Vi kan se att författarinnan hette Astrid Lindgren och våra historiker menar att hon troligen varit förebild för Astrild som förekommer i Nya Berättelseboken.  

​

Frej Ahlqvist

​