top of page

 

Lotta Lagercrantz

​

Våra arkivarkeologer har hittat några verk av en mycket inressant konstnär som hette Lotta Lagercrantz. Hon levde strax innan Tramid.

Det är alltid svårt att förstå hur dåtidens männikor tänkte, men Lotta Lagercrant är speciellt intressant eftersom hon skrev brev till framtiden och målade bilder som vi tror är drömmar om framtiden.

Kanske är det bara avbildningar av dåtiden, men våra historiker är övertygade om att det mesta är utopiska tankar och uppleveler.

​

Här kommer några brev från Lotta Lagercrantz till framtiden och längre ner kan du se några av hennes bilder samt Frej Ahlqvists kommentarer till verken.

​

​

​

​

Ur arkiven:

​

Vill berätta lite mer om vår tid för framtiden. Tror ni tappat bort, eller glömt, hur vi har det. (Hur ni hade det)

​

Vi lever här i en högteknologisk kultur. Det kanske inte ni gör? Kan ni multiplikationstabellen? Det periodiska systemet? Himlakropparnas omkrets?

 

Vi gör det. Här finns väldigt många väldigt högt utvecklade teknokrater. Dom kan räkna ut och styra det mesta: Dom har skapat ett vapen som kan förgöra hela jordklotet i en enda smäll. Dom har lyckats koda av hela våra arvsanlag…nästan. Dom har skapat datorerna och internet. Dom kan lätt som en plätt flytta berg. Skapa öar. Dom kan förvandla ett ämne till ett annat bara genom att få ämnets atomer i rotation. Dom planerar att göra gigantiska borrhål i jorden för att där pressa ner gasen koldioxid. Dom tänker placera gigantiska skärmar i atmosfären för att skärma av solens strålar för att vi producerat så mycket föroreningar i vår atmosfär som hindrar solens strålar att lämna jordytan. Det håller på att bli för varmt här.

 

Jag föreställer mig att kanske framtiden inte vet om detta, inte känner till den kultur som var innan er

Det dessa teknokrater inte lyckas koda av är detta virus som kallas Corona som håller på att förändra vår tillvaro. Här går teknokraterna bet. Viruset gäckar, hittar ständigt nya former, nya ansikten- nya mutationer. Samhällenas funktionalitet sätts på sin spets. Det ena samhället efter det andra faller, inte på grund av revolution eller krig utan bara på grund av ett litet, litet virus. Av naturen själv. Av biologin i oss människor.

 

Faktiskt står kampen just nu mellan de framstående teknokraterna, vetenskapsmännen och ett litet, litet virus.

 

Det är nog riktigare att säga att striden står mellan det lilla, lilla viruset och våra samhällen, eftersom vetenskapsmännen o teknokraterna är del av våra samhällen. Det är inte bara så att samhällena kan bli ruinerade beroende av det lilla, lilla, det är också så att det lilla, lilla visar på svagheter i samhällsbygget. Som vi medborgaren tack vare det lilla, lilla får syn på. Det blir tydligt att tilliten (samhällets kitt) raderas, tilliten faller av medborgarna, dom känner sig förrådda av makthavare som inte sett till att deras gamla har fått rätt vård, utan dödats syniskt av teknokraterna. Det är också så att samhällsmedborgarna har fått vittring på att den länge hyllade samhällsformen faktiskt inte klarar av att handskas med viruset. Då tappar vi tilliten, och då finns inget samhälle kvar. Många ungdomar här förstår att vi levt över våra tillgångar och att vårt samhälle inte varit kapabel till att reglera det, utan skövlingen av jordens ekosystem bara fortsätter. Alltså är inte samhället kapabelt att sköta om oss, alltså förlorar vi tilliten

 

Ur denna situation har ni fötts, så jag antar att ni inte har så framstående teknokrater o vetenskapsmän? Ni behöver väl inte dem? Ni har väl fått jordens förlåtelse och fortsätter inte att skövla, antar jag.

Teknokratin är lysande, den kan åstadkomma nästan allt du kan drömma om. Men det lilla

,lilla  viruset som ger sig på människans biologi, rår den inte på.

 

Vi har en samhällsform vi är mycket stolta över. Den finns inte överallt, men i de mest tongivande länderna under de sista 300 åren. Samhällsformen kallas demokrati. Det ser ut som att demokratiska länder har svårare att klara det lilla, lilla viruset. Detta får egendomliga konsekvenser: lägre samhällsformer som kallas diktaturer klarar viruset i människan bättre. Kommer utvecklingen gå bakåt, mot diktaturer, på grund av det lilla, lilla viruset?

 

Vad kan detta få er att tänka på?

Lotta Lagercrantz under en pandemi.jpg

Vill berätta vad som hänt på vår planet under 2020.

​

Ett virus sprids från djur till människor över hela jorden. Det är ett sätt för planeten att överleva. Vi människor har förstört ekosystemen runt om på jorden. Väldigt många djurarter har dött ut. Skogar har bränts ner och atmosfären täcks av ett töcken som gör att värmen från solens strålar inte kommer ut från jordens atmosfär. Det blir för varmt här. Så att tundran o glaciärerna smälter Haven stiger, landmassor kommer att vara havsbotten inom ett antal år.

 

Ett virus som förr levde bara hos vissa djurarter som kunde härbärgera det, sprids nu till människan. Det förs från människa till människa och flyttar även över till vissa djurarter igen. Då dödar vi dessa djurarter. 

 

Många människor blir mycket sjuka. Många dör också. Andra, särskilt små barn, blir ofta inte alls sjuka men för ändå virus vidare till exempel till sina farfäder som då dör..

 

Våra samhällen här på jorden har sökt bemästra det stora, stora problemet på olika sätt.: Somliga har bestämt att människorna inte får gå ut alls. Alla i de länderna ska vara hemma. Skolbarn, arbetande föräldrar och farföräldrar, alla måste vara inomhus månad efter månad. Detta innebär att landet blir mycket fattigt. eftersom ingen arbetar.

 

Andra samhällen tycker inte de har råd att skydda medborgarna. Dom får bli sjuka eller dö helt enkelt. Det är särskilt de äldre, över 70 år som ofta dör av viruset. Så finns det samhällen som gör lite mitt i mellan. Lite upp till medborgaren hur den ska göra. Man utfärdar rekommendationer.: Tvätta händerna, använd handsprit, kom inte närmare än 2 meter till någon person som inte lever i ditt eget hushåll. 

 

Men så finns det de som fått viruset utan att ha dött. Dom är positiva. Dom kan inte föra viruset vidare. Därför är de väldigt populära. Alla vill vara med dem, krama dem, ha dem i sitt hus. Men man är bara positiv ca 6 månader. Därför har de plakat på sig som berättar när de blev positiva.

Frej Ahlqvists kommentar:

​

Att finna ljus i mörker är människans slitiga arbete. Att mitt i en pandemi glädjas över somligas härdighet svärtas av vetskapen om dom andra. Konstnären väljer att rita glädjen hos de som har trygghet. Smittar glädjen? Javisst, det finns alltid en tid som kommer efter. Får jag vara med efteråt. Troligen får jag det, då gläds jag åt livet. Kan jag glädjas även nu? Frågan finns i teckningens undertext. Viljan att finna en lösning är hoppet och hoppet finns om framtiden. En vision om framtidens förmåga att klara kriser.

I de riktigt gamla arkiven har vi hittat några  bilder av Lotta Lagercrantz. Det är tur att årens tand skonat just dessa bilder. nästan allt fån tiden kring Tramid  är förstört eller mycket skadat.

Var det så här hon såg på framtiden? Våra historiker diskuterar ofta vad bilderna betyder.

​

Lotta Lagercrantz sol i novmeber 1.jpeg

Frej Ahlqvist kommentar

​

I en kaskad av färger förutspås framtiden ge förutsättningar. De nakna träden står i sin uråldrighet som en kontrast till åkerns årliga mylla. Bredvid matfabrikens raka ränder ser man livet i paradiset. Friheten för markens växter att finnas. Stenmuren ger samhället sitt berättigande och uråldrigheten är lika självklar som framtiden. Ser framtiden ut så här så har vi alla möjligheter att skapa oss ett bra liv. Så måste konstnären ha tänkt. Bildens färger överöser betraktaren med oanad energi. Energi för framtiden.

Sol i november av Lotta Lagercrants 2020 ek

Lottta cellist 2.jpg

Frej Ahlqvist kommentar:

​

Vad vore en framtid utan musik? Hela bilden utstrålar den kvinnligas cellistens tonspråk. Färger i rött och blått blandas om figureras. Musiken flödar över oss. Utmejslingen i de abstrakta detaljernas precishet vimlar mellan våra ögon och öron. Är musik evig? Svaret är förstås både ja och nej. Inget är så tillfälligt som en ton och inget är så evigt som musik. När konstnären låter slöjorna i brutet vitt vindla framför ögonen måste konstnären ha skapat framtidens musik.

Cellisten av Lotta Lagercrantz 2020 ek

​

​

bottom of page