Igår hade ”Fotbollbandet” releasefest på PSB-bar. Efter EM-matchen mellan Sverige och Irland bjöds det på en timslång show. Publiken eldades på av fanklubben ”Fotbolsbanditerna”. Stämningen var hög, publiken dansade och sjöng i slagdängor som ”Får jag lov till en hörna min sköna”, ”Säg det med en spark” och ”Var inte bollrädd”.
Fotbollsbandet har sedan några år dykt upp på de mest olika ställen. För den som vill lyssna så finns deras två tidigare album på digitala siter.
Denna gång var det release på deras samlingsskiva på vinyl ”Våra bästa mål” heter skivan. Konserten inleddes med låten ”Ända sen jag var liten har jag velat va me i ett fotbollsband” Den hundrahövdade publiken var direkt med på noterna och skanderade erkännande att de alla vill vara med i ett fotbollsband.
Sedan kom de underfundiga och dubbelbottnade texterna som smultron på ett strå. Dubbelbottnat är det eftersom fotbollsbandet ser fotboll som en metafor för livet. ”Var inte bollrädd” heter en av låtarna och handlar om att även hen som saknar bollkänsla kan njuta av kampen, av livet. Och refrängen ”jag ger aldrig aldrig upp” skrålades av en unison publik, texten handlar om en kille som drömmer om att få träffa Zlatan, men egentligen handlar den om rätten att drömma och att kämpa för sin dröm, även när drömmen kanske inte är så realistisk. Aldrig ger jag upp.
Avslutningslåten var ”Visa mig hålet i muren”, hela publiken gungade och sjöng i takt, alla händerna lyftes mot taket och de skapade hundra hål när fingerspetsarna möttes. Hålet mellan höger- och vänster hand är både hålet i muren, en fotboll, en strålkastare mot orkestern, men framförallt kanske hålet som leder framåt i livet. När orkestern slutade spela fortsatte publiken att sjunga och bandmedlemmarna försökte på olika sätt avsluta showen, men publiken gav sig inte förrän en herre från ”Fotbollsbanditerna” gick upp scen och kastade slängkyssar. Då startade efterfesten.
Succé var ordet för kvällen. Texterna och energin var av värdklass. Musikerna gjorde ett strålande jobb, speciellt gudomligt virades Frieda Mossops fiol (till vardags i Folkoperans orkester) den fanns över under och mitt i. Gunnar Larssons kraftfulla sång var härlig och Anton Bäckmans underfundiga sätt att presentera låtar lyfte och gav spänning, hans klaviatur är ständigt kreativt och målande. Erik Lööfs trummor och Mikael Öhrströms bas gav stadga och intensitet. Kul också med Christian Hultins saxofon, han var för denna kväll utklädd till ett lejon.
Fotbollsbandet består av Gunnar Larsson, sång och gitarr. Anton Bäckman klaviatur, dragspel, banjo och lite sång. Mikael Öhrnström, bas. Erik Lööf, slagverk. Denna kväll och på skivan kompletterades Fotbollsbandet med Frieda Mossop, fiol och Christian Hultin, saxofon.
Låtarna och texterna är skrivna av Gunnar Larsson och Anton Bäckman.
Fotbollsbandet på Facebook https://www.facebook.com/search/top/?q=fotbollsbandet
Fotbollsbanditerna på Facebook https://www.facebook.com/search/top/?q=fotbollsbanditerna