Intervju med Simon Forsman, musiker och sångare
Jantelagen lös med sin frånvaro.

Simon Forsman blev musiker.

​

Vi sitter i bilen på väg till en spelning i Härnösand. Höstfärger och torr fin väg. Jag har förberett några frågor till artisten Simon Forsman.

​

Kan du berätta om något av dina bästa musikminnen?
Umeå Jazzfestival. Jag var tjugoett år ung och gick på musikhögskolan och vi hade bildat ett jazzband, festivalen ville ha oss och det gick bra, vi hade flow, vi var i rätt sammanhang och fick fina recensioner. Det var stort att tidningarna berömde mitt pianospel. När man är så pass ung så känns det fint att uppmärksammas, ärofyllt. Hela bandet spelade bra, det var härligt.

​

Hur kom det sig att du började med musik?
Musik var viktigt i vår familj, pappa lyssnade mycket, främst på jazz och mamma jobbade som kultursekreterare på kommunen. De såg att vi barn växte när musiken fick ta plats. Vi, syskon och kusiner spelade mycket tillsammans. Jag föll för pianot. Vi bodde i Robertsfors, en liten kommun i norr. Fick egna nycklar till kyrkan och skolan där det fanns riktigt bra instrument och jag kunde sitta ensam och njuta av den himmelska akustiken och de välskötta instrumenten. Sedan kom mamma och pappa över en flygel som fortfarande står i deras vardagsrum, den är välanvänd.
Det fanns inget motstånd, varken i familjen eller kommunen. Det kanske låter konstig, men det var lätt att bli musiker i Robertsfors på den tiden.

​

Är du från en musikersläkt?
Vi har väl blivit det med åren. Min lillasyster, Josefin, startade Sahara Hotnight och det gick ju väldigt bra för dem. Min kusin heter Frida Hyvönen och hennes karriär fortsätter bara uppåt. Det är kul.

​

Blev du avundsjuk på din lillasyster när hon spelade på de största scenerna i Sverige och utomlands? du var ju bara 25 år och då är man ju rätt tävlingsinriktad.
Nej jag blev bara stolt och glad och det är jag fortfarande.

​

Varför fortsätter du som frilansmusiker?
Det är kul. Ger gemenskap när man skapar upplevelser i grupp. Det är roligt med andra artister. Det känns angeläget. Mycket intryck. Det är kul att åka omkring, att resa och se publiken och att vara på scen.
Det ger möjlighet till magi och flow.

​

Vad har du för andra intressen?
Gillar golf och snorkling, gillar att resa.

​

Jag vet att du är mycket intresserade av meditation, hur kommer det sig?

Jag var tjugoett år och bodde i en lägenhet i Piteå, hade gått ett tag på musikhögskolan och läste om meditation, eftersom jag är ganska lat så tänkte jag att det var något för mig. Trodde att det skulle utveckla mitt musicerande, men det funkade inte så bra haha. 

​

Det funkade inte?

Nej, det förde mig snarare bort från musiken ett tag. Men istället har det blivit ett av mina absolut största intressen för sin egen skull. Och idag kan jag nog säga att meditationen inspirerar min musik. Men meditationen vara en omväg. Ett tag i alla fall. 

Musiken utmynnar i ett skapande, det blir något. Meditationen för mig genom olika lager, men det kan sakna riktning, Musik handlar om att skapa ett resultat. Ibland funkar de ihop och då är det extra bra tycker jag men ibland kan de jobba mot varandra. 

 

Råd till unga musiker?

Musikhögskolan är ganska tävlingsinriktad och tävlingsinstinkten kanske kan vara ett sätt att motivera träning som i och för sig är viktigt, men det kan nog ibland överskugga hittandet av det personliga, just en själv. Kanske kan det vara värdefullt att lägga mer fokus på upptäckande än allt för mycket inlärande. Musikern ska leta efter sin musikaliska personlighet.

​

Har du några andra bra musikerminnen?
Jag var över i Kanada en månad och spelade med James O’lerys band. Vi turnerade i Kanada och jag bodde hemma hos honom på Prince Edwards Island.
Och så assisterade Frida Hyvönen på en USA turné, det var riktigt kul att se hur det amerikanska musikerlivet fungerade. Hon hade ett riktigt creddit skivbolag och turnén var tufft bokad med spelningar nästan varje dag. Vi var på i stora glamorösa konsertsalar i Chicago och Newport och på riktigt sunkiga krogar där vi inte ens fick soundchecka. Vi fick träffa många fantastiska independentmusiker. Det är ett helt annat liv att vara musiker i USA. Landet är stort med mycket folk. Största skillnaden mellan Sverige och USA är nog att människor är mer vana att gå ut och lyssna på olika artister.

 

Var bor du?
I Gnesta en fin ort en timme från Stockholm, hit flyttar många roliga människor och tåget går utanför dörren. Det finns sjöar och skog, ombonat och lugnt. Det är levande, en skön trakt i förändring.

​

Hur går det att frilansa när man är småbarnsförälder?
Det går bra, jag håller kontakt med min son via telefon och sms. Jag försöker att alltid säga god natt.

​

Du har tonsatt Hafiz, hur kommer det sig?
Jag var nyförälskad och hon gav mig en diktsamling som jag inte visste något om. Hafiz dikter blev till våra gemensamma dikter. Jag såg storheten i dikterna när de målades i förälskelsens skimmer.
Hafiz är en persiskt trettonhundaratals poet. Dikterna är korta och kärnfulla med mycket humor. De är både vanvördiga och vördnadsfulla mot livet. Musiken och översättningarna kom fort och dom fungerar, det går fram till publiken. I förställningen med Europas bästa sångtexter har vi med tre korta dikter av Hafiz, mycket uppskattat.

​

Dina Gärdestadtolkningar är uppskattade. Varför jobbar du så mycket med dessa?
Låtarna är lättillgängliga, men väldigt personliga, som små berättelser. Allvarliga, ryggar inte för det svåra, det är oskuldsfullt. Ett direkt tilltal, omsorgsfullt . Och så har de inte så mycket ”attityd”.

​

Favorit mat?
Vietnamesiska vårrullar.

​

Vad har du framför dig?
Ska ge ut ett Hafiz- album. Vara studiomusiker. Turnera med den nya förställningen LEVE TEXTEN och fortsätta med TED GÄRDESTAD -SÅNGERNA OCH LIVET. Jag tar de frilansuppdrag som kommer in.

​

Nu anländer vi till Härnösand där publiken är fulltalig och vi hoppas på en riktigt kul spelning.

 

 

Simon Forsman är aktuell i flera uppsättningar av Svensk Musik och Teater

​

​