Förälskelsens metafor

CARBON 

Av och med Erik Winqvist. 

Två annorlunda låtar om miljön.

​

Ny EP med: Erik Winqvist, Tobias Grenholm, Erik Mjörnell, Simon Forsman och Simon Liljeblad. Release 11 maj 2021.

 

Hur gör man bra musik om samhället och miljön?

Det blir lätt pompöst eller lite tråkigt. Vanligast är att man lyfter fram en eländig och upprörande veklighet. Då blir publiken upprörd och en dystopisk känsla innfinner sig.

Sedan brukar det inte hända så mycket. Även om det kanske bildas kampgrupper så brukar det inte resultera i politisk handling. Det blir inga nya lagar och förordningar som eliminerar problemet.

Om detta kan du läsa på utopiportalen braframtid.se 

​

Ibland kryddar man den politiska pamfletten med något mänskligt, något som berör. Det brukar bli upprörande, gripande. Men utmynnar fortfarande inte i någon politisk handling.

​

Så långt kom jag i mina tankar. Ändå ville jag göra något. Vad?

Jag har en devis som är ”tänk annorlunda” så jag tänkte annorlunda.

​

Så här tänkte jag.

​

Vårt samhälle fortsätter att pumpa ut koldioxid, trots att vi vet att det får jorden att koka. Vi älskar jorden, ändå kokar vi den. Vad liknar detta?

Jo, det liknar en blockering. Vi ser verkligheten, men på något sätt struntar vi i den. Precis som när man är nyförälskad. Vi älskar den vi mött och vi beundrar hen. Visst, vi ser att hen inte är perfekt, men vi tar det inte till oss. Under förälskelsefasen är vi förblindade fast vi ser. Likadant är det nog med vår relation till jorden. Vi är i förälskelsefasen. Psykotiskt blockerade. Förblindade fast vi ser.

Jag skrev en låt om vårt sätt att behandla jorden och kallade den för koldioxidpsykosen. Förälskelsens psykos.

​

Två låtar

​

Det blev två låtar ”Koldioxidpsykosen Blues” och ”Jordmöns brustna ben”. Annorlunda blev låtarna, kommer de att stimulera till politisk handling?

Vi får se, låtarna visar i alla fall verkligheten från en annan synvinkel och innehåller även lite humor. Att se saker från olika synvinklar brukar minska rädsla stress och blockeringar. När man minskar rädsla, stress och blockeringar så brukar det vara enklare att ta rätt beslut. Lite humor brukar också förenkla det avdramatiserar.

Jag hoppas att låtarna går in i vårt undermedvetna och att vi med en mer mångfacetterad och som jag tycker kul vändning gör oss friare så att vi vågar ta rätt beslut. Det måste utmynna i politisk handling.

​

Koldioxidpsykosen Blues.

​

En konventionell 12-takts blues. Först rubato. Sedan får rytmen vagga oss runt i beskrivningar av vår förälskelse till jorden. ”Min jord dig älskar jag, det blir som det blir, i älskog jord vi simmar genom djupa flodens ström” ”Vi dansar runt och vi pratar strunt, känner kroppen bulta” ”Vi eldar på så friskt,  vi ser en risk fast i den vi struntar”. Jag är utomordentligt modig och stark ”Oljans kraft är stor, svart min bror, den livet underlättar”. ”Oljan smörjer skönt under koldammsfilten” så vad blir kvar till pilten?

​

Strunt i säkerheten för oljan smörjer så skönt. Vi spelar, sjunger, dansar. Alla är med i samma våg på livet tåg, vi låter jordmön brinna.

​

Men det är tråkigt med en dystopisk låt om elände och kärlekspsykos så ”En sliten dystopisk  och slarvig sorglig låt blir ändrad till utopisk och glad lycklig ståt. Jag bara skriver till en rad om kärlekskval, så blir jorden helad” låt pennan spela annars blir det lätt lite för varmt. ”Sol vind och vatten och stor förälskelse. Bioraffinaderier gör människan så fri, lite reservat och så en massa mat, och inga krig i världen det bestämmer vi, just nu, japp.”

 

Om det verkligen slutar lyckligt är jag osäker på, det beror helt enkelt på vad vi väljer att göra. Jag tycker att vi bestämmer att vi gör något bra, just nu, japp.

​

​

Jordmöns brustna ben

​

Det är en konstig låt. Kaotisk. Melodin ligger i en och samma kyrkotonart och flyger runt i rymden. Musikerna springer fort i något som närmast kan beskrivas som, jag vet inte vad.

 

Orden hyllar jordmöns härlighet som i rymden snurrar och brinner. Stundens härlighet är allt som finns. Jormön brinner upp och hennes brustna ben i rymden stelnar. Men vår kärleksstund är värd vart enda uns. Karusellen snurrar i eld, trots att jordmöns brustna ben stelnat i rymdens oändliga kyla.

 

Sedan går låten plötsligt över i en jublande tretakt där sångaren blir allt lyckligare i sin totala ensamhet. Den totala ensaheten tydliggörs av en kör, så kan det bli.

 

Denna låt är kul att sjunga och spela. Den är galen. Jag hoppas att du upplever den svarta humorn. Musikerna och framförallt Tobias Grenholms mixningsgenialitet blommar när vi tillsammans tillåts ta ut svängarna.

​

 

Andra inspirationskällor

​

Lars Forsell skrev en låt som heter ”De fattigas piano”. Jag hörde den som barn och fastnade för den. Den grodde i mitt inre. Den blev grunden i de första utkasten. Simon Forsman sjöng och publiken gillade den.

När jag själv skulle sjunga den så blev det lite tråkigt och jag bestämde mig för att göra om melodin till en konventionell tolvtaktsblues. Det var lite svårt att få in alla orden men det fungerade och här är den.

​

Musikerna

​

Jag hade verkligen tur som fick med mig just dessa musiker, det är mina favoritmusiker. Tobias Grenholm på kontrabas, han har också producerat och mixat. Erik Mjörnell är en gudabegåvad gitarrist. Simon Forsman målar med sin flygel och Simon Liljeblad öser in energi med sina trummor. Tack för ert engagemang.

​

God lyssning

Erik Winqvist

​

 

THE ULTIMATE TOUR

​

Låtarna ingår i föreställningen THE ULTIMATE TOUR som jag turnerar med. Det är de bästa låtarna från några av mina tidigare föreställningar. Föreställningen handlar också om vikten av bra målbilder och visioner. Vi måste veta hur det ser ut i ett bra samhälle om vi tillsammans ska sträva mot ett bra samhälle.

 

Jag gillar utopier. En utopi verkar i vårt under medvetna och leder oss i rätt riktning.  Jag är övertygad om att utopier får oss att ta bra politiska beslut. Det är därför jag gjort utopiportalen Bra Framtid och utopin Festalius.

​

​

Mer om artisterna 

​

Erik Winqvist  sång, saxofon, flöjt, text och musik.

Tobias Grenholm kontrabas, produktion, mixning och kör.     

Simon Forsman piano.     

Erik Mjörnell gitarrer och kör.      

Simon Liljeblad trummor.   

​

​

Tillbaks till THE ULTIMATE TOUR   

​

Skivomslagen, trädteckningen och affischen är gjorda av Ella Bäckman.

Fotografier av Edward Beskow, Lars-Gunnar Olsson Sveriges Radio och Erik Winqvist.

​

​