​

Brev till kulturjournalister/kulturpersonligheter

​

 

Hur ska vi kunna skapa ett bra samhälle

om vi saknar bilden av det goda samhället?

 

 

Jag har en utopi. Det har förresten alla andra också. Framtiden behöver många utopier. Alltså: det behövs en utopiportal. Jag har startat en utopiportal. Förr hade man kanske startat ett bibliotek, en installation eller ett museum. Nu blev det en portal.

 

Det här är en inbjudan till dig att ta del av verket och förhoppningsvis undersöka om du har en egen utopi och kanske vill du publicera den i portalen.
Eller så kanske du finner det så intressant att du vill skriva om projektet.

 

 

Idén

 

Utopier verkar i vårt undermedvetna och leder oss i rätt riktning. Den erfarenheten vägleder mig i det här projektet.

 

Motsatsen, dystopier, överöses vi av. De fungerar helt annorlunda. Dystopierna gör oss upprörda och engagerade, de sätter igång våra huvuden och vi blir arga eller rädda, kanske förlamade. Dessutom är dystopierna fulla av spännande konflikter och utgör ett hett stoff för många konstarter. Bra dystopier är kul. Men det händer ingenting, absolut ingenting. Dystopier leder inte till verkliga förändringar. Vi väcks, vi kanske kämpar och sedan ingenting. Alla vi som kämpat känner nog igen oss i denna förtvivlade analys.

 

Utopierna däremot har inte alls dessa lockande konflikter, de upprör oss inte, de kan tillochmed vara tråkiga, men de verkar i vårt undermedvetna och ger oss riktning.

 

Det är bilderna från dystopierna som fyller oss. Vi borde istället ha många vackra bilder av det samhälle som vi vill skapa.

 

Framtiden behöver våra utopier. Utopiportalen hittar du på www.braframtid.se. Kom på besök.  Titta eller delta med en utopi.  

 

 

Bakgrunden

 

Utopiportalen uppstod ur ett rätt långt tankearbete och testande i olika scenproduktioner.

 

Det finns en idé: framtiden behöver våra utopier. Hur formulerar och förmedlar man sina  utopier? Jag tog de medier som fanns tillhands. Vad blev det? Litteratur? Bild? Musik? Film? Video? Teater? Det blev något som är vad det är, genren får någon annan betitla.

 

Först skapade jag ett utopiskt samhälle. Festalius kom det att heta och är beläget nästan tusen år framåt i tiden.

 

Jag förstod att landet måste ha myter och något som motsvarar våra religiösa och kulturbyggande berättelser. Landet måste ha en fungerande arbetsmarknad och bra styr- och smörjmedel. Hur ser miljön ut om tusen år? Vad engagerar människor? Allt detta och mycket mer kände jag mig tvungen att skapa i min utopi. Det blev hemsidor, musik, vloggar, nyhetsbrev, ambassad i nutiden, en informatör från framtiden m.m. Allt det här finns redan, på www.festalius.se

 

Mycket i Festalius är spännande och intressant. En hel del har konstnärlig höjd. Men att sitta och bläddra på en hemsida är utmattande och vem orkar återvända för att ta del av det som man missade förra gången. Jag prövade alla tänkbara former och medier. Jag vill att folk ska förstå idén inte bara intellektuellt utan i verkligheten och i drömmen.

 

När Festalius började bli klar (klar blir den aldrig) så tyckte jag att framförallt de politiska lösningarna blev lite endimensionella och mästrande, fast engagerande. Berättelserna, helheten och fragmenten de var intressanta, de låg där som guldkorn.

 

Hur ska man kunna göra intressant konst av något som bara ska in i vårt undermedvetna och sedan bara ligga där och finnas till?  Jo, det går bra eftersom det verkar vara sant att utopierna och visionerna i vårt undermedvetna skapar en vilja och en målbild. När de väl finns där så tar de ingen energi, de ger oss en naturlig och bekväm riktning. Det blir konst och det blir framtid.

 

Då kom jag på att Festalius bara är en av just mitt huvuds utopier. Det finns fler, hur många som helst. Tänk att samla dem, Festalius och alla dess syskon! Alltså, det behövs en utopiportal. Varsågoda. Nu finns den, välkomna in.

 

 

Utopiportal

 

Här skapar vi en ny form. Hur den blir vet vi inte. Många menar att konst ska vara engagerande, känslosam, spännande, vacker och bra. Här finns egentligen inte de kraven. Det började med en idé och uttrycksmedlen får bli vad de blir. Guldkorn är inte alltid guld, men de glimmar. Ett genialiskt konstverk kan ligga gömt i många år, kanske kommer det aldrig att upptäckas, kanske är det inte genialiskt, kanske blir det genialiskt först när skaparen är död. Kanske är det så väl dolt att det krävs journalister för att det ska finnas.  

Jag struntar i att värdera uttrycksätten så länge kvaliteten finns i att skapa kring idén. Kulturella uttrycksmedel anpassar sig till förändrade förhållanden. Böcker blev till ljudböcker. Biobesök blev till TV. Mikrofonerna kom och solister kunde använda andra delar av sina röster.

 

Anpassningen till nya teknologiska förutsättningar brukar gå hoppande, som en oförutsägbar dans. Blixtsnabbt framåt, bakåt och åt sidan. Somligt blir bra, annat bara intressant. I början handlar det kanske om fascination och ”nöje”.  Låt oss börja där. Vi berättar för varandra om våra utopier för framtiden. Det får växa till en bra framtid.

 

 

Nu samlar vi våra berättelser om en bra framtid. Vad som kommer sedan det vet vi inte, men jag hoppas att det blir olika konstnärliga uttryck, nya scenproduktioner, en antologi, en… ja vad? Men allra mest hoppas jag att detta projekt blir ett embryo som påverkar samhällsutvecklingen. Utopierna ska gå in i oss och ge oss en bra riktning. Du är redan med, bara genom att ha läst detta så är du berörd, det är så jag hoppas att detta verk ska fungera.

 

Jag hoppas att du vill delta ännu mer aktivt. Skriva om portalen eller skapa din utopiska vision. Jag kommer att läsa nyfiket och kreativt. När portalen fungerar som bäst är varje inlägg en egen blomsteräng.

Konsten är ett fantastiskt verktyg.

Välkommen.

 

 

den 23 februari 2021

 

 

Erik Winqvist
www.svenskmusikochteater.se

 

 

 

Den första konstnären som involverades skriver:

​

Kanske utopin inte vill formulera sig på en gång, men ett frö är sått, den kommer gnaga sig fram.

​

Erik, det är inte helt klart i det du skriver, att verket består i att man triggas att formulera sin egen utopi. Det är så sant, det du säger, att utopin får en att ha en riktning. Och att när man väl begriper att man har en utopi i sitt undermedvetna, kan man formulera den. Då är man med om att skapa framtiden. /Lotta

​

​

​

Tllbaks till Tankar mitt i projektet  klicka   

​

​

​