”Lobbyisternas sätt att jobba fungerar. Låt oss bli goda lobbyister”

​

Lobbyisternas genombrott

 

​

Fossila bränslen försvann. En tredjedel av marken och havet fick ett långsiktigt skydd som bevarade den biologiska mångfalden. De kemikalier som användes bröts ner när de kom ut i naturen. Människors välstånd förbättrades. Politikerna blev glada hjältar.

​

Bakgrund

 

Ju mer jag följer de politiska besluten dess mer märker jag att lobbyisterna är framgångsrika. Sedan länge har vi sett att tobaks- och vapenindustrin varit lyckosamma. Det hela började i USA i mitten av nittonhundratalet. Kanske var det så att korruptionen minskade och då blev det spelrum för en fungerande lobbyingindustri. Även lobbyister fann att mutor inte var lika effektivt som att påverka enskilda beslutsfattare med vinklad information.

 

Vetenskap och beprövad erfarenhet blev akademiernas svar på korrupta beteenden och det fungerade ganska bra inom medicinen. Men inte inom politiken.

 

Men framstegen inom den vetenskapliga världen blev allt större och mängden vetenskapliga publikationer exploderade.

 

Politikerna är och ska vara relativt okunniga, de ska ju representera folket. De vill göra det så bra som möjligt. De hamnar i situationer där de inte hinner sätta sig in i alla frågor. Även om de försöker så är det svårt att djupdyka i vetenskapens ständiga framsteg.

 

Då fick de hjälp av ”specialister” som var avlönade av olika grupper som hade sina specifika specialintressen. Vapen och tobak kom först. Sedan kom skogsindustrin, fiskeribranschen och fossilindustrin. Det verkade som att vetenskap blev förhandlingsbart. Inget kan vara mer fel. Vetenskap kan vara fel, bristfällig och missvisande, men aldrig förhandlingsbart. Vetenskapen kan beskriva verkligheten varken mer eller mindre.

 

Lobbyister blev experter på att använda vetenskapen för att få igenom sina idéer. De blev nyttiga konsulter för sina uppdragsgivare. Tyvärr är sällan särintressens idéer bra för samhället.

 

November 2022

 

En enig forskarkår beskriver situationen för klimatet, biologiskmångfald, artutrotning, skog, fiske, miljöförstörande kemikalier och andra livsavgörande frågor. De kommer med rekommendationer som politiska organisationer och internationella möten förhandlar om. Resultatet blir att de organisationer som har duktiga lobbyister får sin vilja igenom.

 

Tillexempel gäller det för fossilbränslen, skogsbruk och fiske. Uppvärmningen skenar. Fiskebestånd utrotas. Artutrotningen når aldrig skådade nivåer. Skogen ersätts av trädplanteringar, mest i norra skogsbältet, men även i tropiska regnskogsområden.  

 

Den enormt expanderade vetenskapen har tappat inflytandet över de politiska besluten

 

Utopin

 

Det som händer nu är att den kunniga delen av samhället. De som lyssnar och intreserar sig för vad vetenskap och beprövad erfarenhet lär oss. Just dessa människor och organisationer lär sig att använda lobbyisternas arbetsmetoder, det fungerar. Plötsligt fångar de politikernas öra. Politikerna kan då ta bra beslut och det börjar de göra.

 

Det innebär förändringar, omställning kallas det ofta. Den allmänna opinionen gillar förbättringar, men är livrädda för förändringar. Omställningen upplevs som ett förödande hot och bensinuppror uppkommer. Alla kloka och nödvändiga förändringar vill den allmänna opinionen stoppa.

 

Hur ska de upplysta politikerna stå emot folkets ilska?

 

Även här visar politikerna sig kompetenta. De förstår att även nödvändiga beslut och förändringar kommer att stoppas. Men lösningen finns och används.

 

Politikerna vet att när förändringarna väl har genomförts kommer folket att älska den nya situationen. De måste finna en väg att agera. Att ta nödvändiga beslut trots folkets rädsla.

 

Många tror att det behövs starka, redliga, handlingskraftiga beslutande politiker som gör det rätta. Men erfarenheten visar att dessa diktatoriska sätt alltid slutar i katastrof. De kloka ser med fasa hur handlingskraftiga män förstör världen. Något annat sätt måste finnas. Vad?

 

För att genomföra det nödvändiga.

​

I denna utopiska värld valde man att gå på två olika vägar.

 

Den första vägen var att så fort något dåligt togs bort så gav de en kortsiktig belöning till folket. Tillexempel såg politikerna till så att så fort priset på fossila bränslen gick upp så fick alla medborgare utbetalt kontanta pengar, till plånboken, varje månad. Mer än vad kostnaden gick upp. Mer till nästan alla. Speciellt mycket pengar gick till de som släppte ut lite koldioxid.

 

Den andra vägen var att snabbt starta omställningen, men ett steg i taget, ett litet steg i taget. Förändringarna gjordes ofta och i många små steg. Det upplevdes som ofarligt och opinionen märkte att det inte är var farligt som de trodde.

​

Så här blev det

 

Fossila bränslen försvann. En tredjedel av marken och havet fick ett långsiktigt skydd som bevarade den biologiska mångfalden. De kemikalier som användes bröts ner när de kom ut i naturen. Människors välstånd förbättrades. Politikerna blev glada hjältar.

 

​

Nu tänker politikerna använda samma metoder när det gäller fredsarbete och det är bra.

​

​

 

 

Erik Winqvist den 21 november 2022

​

​