Det fanns problem.

Istället för att hela tiden lösa problem, det gick nämligen inte bra, så bestämde dom sig för att  istället skapa det goda samhället där människor får bra liv.  Det gick bra. Nu har vi ett bra samhälle. Vi kallar det för det goda samhället. Detta skedde på min farfarasmormorsfars tid.

Om ni undrar varför det inte fungerade att lösa problem så får ni fråga filosoferna.


Jag tror att det berodde på att problemlösningsfokus gör så att man fokuserar på problemlösning och på något konstigt sätt gjorde det så att problemen bara blev större.

Nu ska jag berätta om vad som står i våra historieböcker. Så här gick det till.

Det fanns krig, förtryck, mobbning, kriminalitet och mycket annat elände.

Många ledare styrdes av pengahunger och maktbegär. Korruptionen blomstrade och rikedomar byggdes upp av onda människor. Folk var tvungna att fly från sina födelsehem. Klimatet blev snabbt varmare och många arter utrotades.

Det fanns mycket som skulle bekämpas.

I de få demokratier som ännu fanns kvar så röstades det på starka handlingskraftiga människor som främst fokuserade på makt och pengar. Det blev viktigare att överleva än att leva bra.

Sättet att överleva på blev att slåss för sig själv och de som tillhörde den egna gruppen. Gruppen definierades allt precisare och det blev allt mer vi och dom. Dom andra blev hotande och konstiga. Snällhet och solidaritet blev ord som inte tillämpades i verkligheten.

Det internationella samarbetet blev allt mer en kamp och lögnen blev ett allt gångbarare verktyg.

Min fafarsmormorsfar bestämde sig för att välja en annan väg.

De såg att det parallelt med att ondskan, de kallade allt det ovanstående för ondskan. Parralellt med att ondskan blev allt effektivare och smartare så växte även en mycket svagare kraft som de kallade godhet.

 

Denna kraft hade alltid funnits och den innehöll sådant som snällhet, humanism, hushållande, gemenskap, kärlek, låt oss kalla det godhet. Godeheten var en mycket svag och envis kraft.

Så fort det kom in makt, pengar och sex så såg man inte det goda. Men våra hjältar upptäckte att det goda fanns kvar, hela tiden, trots att man bara såg det onda. Alla gottade sig i allt elände som de onda gjorde och det onda utvecklades och effektiviserades. 

Vår hjältar nöjde sig inte med att bara upptäcka att det goda hela tiden fanns kvar, de upptäckte även att det gick att välja det goda. De upptäckta att man kan effektivisera det goda. Då avtog eländets attraktionskraft.

Så var embryot till det goda samhället på plats.

Identitetsskapande berättelser.

Alla gemenskaper har identitetsskapande berättelser. Det håller ihop gemenskapen och ger oss och gruppen identitet. Vissa berättelser styr vårt liv och vårt handlande. Berättelserna bir gemensamma i gruppen.

Ofta är berättelserna starka och osannolika, vi förhåller oss till dem.

 

Det gäller till exempel, religion, fotbollslag, nationen, familjen, sociala och politiska berättelser. Berättelserna gifter sig med vår uppfattning om oss själva och vår tillhörighet.

 

I vårt goda samhälle har vi  många berättelser. Vi försöker förstå hur berättelserna påverkar oss. Vi jobbar med berättelserna och inser att de aldrig ska bli klara.

 

Till exempel: Varför firar vi jul? Det är inte samma orsak som det var för tvåhundra år sedan. Orsaken måste finnas i nutiden, men bottnar i berättelsen om Jesu födelse och den berättelsen bottnar i något annat. Kring sånt bygger vi våra berättelser.

BERÄTTELSE BOKEN  

I nästan varje hem finns det en speciell bok, det är en samling av berättelser. Ingen vet vem som skrivit berättelserna, det är så länge sedan.  Berättelserna tokas på olika sätt (vi gillar att ständigt tolka om dem). Berättelserna bygger gemenskap.

Boken är uppdelad i två delar. De ”Gamla berättelserna” som handlar om hur det var för väldigt länge sedan. Det är berättelser om krig folkmord, förstörelse, hat makt snikenhet och elände.

Sedan kommer bokens andra del som handlar om den tid då allt förändrades, det är också länge sedan, men den delen heter ”Nya berättelser”

Här kommer exempel ur:

GAMLA BERÄTTELSER

Som handlar om hur det var för väldigt länge sedan.

Det är berättelser om skapelsen, krig, folkmord, förstörelse,

hat makt snikenhet och elände.

Skapelseberättelsen

Plötsligt fanns någonting,

det började med en smäll.

Allt fanns i smällen. Där var ljus. Då var tid.
Krafter påverkade någonting. Någonting fanns.
Kaos var skapelsens ledord. Ur kaos skapades tur. Och tur var starkt.

 

När människan såg då ville människan.
Vad människan ville det visste hen inte.
Då ville människan vad som helst.
Och krig fanns. I krig vill människan. Nu vill människan krig.

 

Då förstod människan att gemenskap var viktig.
Och de som fann gemenskap överlevde.
Vår gemenskap blev fokus och något att slåss för.
Nu slogs människan för sin gemenskap.

 

Hjältar blev ett signum.
Hjälten får inte vara för nära. Hjälten är allt. Hjälten är bäst.

 

Det sa pang och där fanns människan och hon gick.
Där fanns löv och betongsten. Bilar och busstationer.

 

Det föddes en krigare och han krigade.
Det föddes en präst och han mässade. 
Det föddes makt och makten frodades.

 

Det föddes ett barn och barnet växte.

 

En hjort en tall ett golv.
En sparv och fotosyntes.
Universum  blommade.

 

Fanns där igelkottar och larver? Var himmelen röd och havet blått?
Då var människan där och hon sade violin och resår.

Han gav lukt och rus. 
Hon gav hav.

 

I begynnelsen var pang.

 

Värme är förförelse.
Halsstarrighet är människan.
Att blir är och viskar friskt i vårvindars sälta.
Förförde till liv.

 

Snikenhet är ditt liv i verklighetens smarta sång
sjungen i tolvtonsskalans kvartstoner erövrande jordens alla länder.

Mat till kriget spannas ur evighetens brunn.
Brunnens djup är grön och svart av jord.
Därför svälter Jens och Bruno slickar fettet ur soppgrytans kant och botten.
Solen ger liv.

 

Fil är svamparnas gåva att få finnas,
inte ätas, bara finnas. Och att bli mat.

 

När texterna somnar vaknar stillheten att glömma.
Illrar famlar efter ingen löja.
Då vaknade texterna och ranunkeln blev gul

 

Inget förstår människan i evighet oändligt.
Luras av synen, luras av  doften, luras av hörseln. 
Inget förstår hon, allt ser hon, allt hör hon.

Läker sorgens kvistar? Bryts de?
Kransar binder de. Famlar gör de.
Liknar läkning, bryts till foder.

Människan begynde

Hon märkte att gemenskap gav styrka. Hon märkte att makt var härligt. Hon märkte att det gick att ta och bestämma. Då tog hon, och slogs för gruppens styrka.

Styrkan blev relativ. Att döda de andra gjorde styrkan större. För att döda andra krävdes makt. Hen gav sig makt.

Hon födde många barn och lät de tillbedjande föda många barn. Barn som fostrades till lydnad, kamp och överlevnad.

Berättelsen gav makten rätt och det var skönt.

Hederns tid

Det var en tid då heder var det viktigaste. Vem vill leva utan heder? Hedersamt skulle man uppträda.

Hur visste man om man hade heder? Jo, man fick hedersbetygelser. Man kunde få en gåva eller  framförallt skulle många människor visa att man hedrade dem.

Att svära högtidliga eder om evig trohet till en härskare blev allt vanligare. Som återbetalning erhöll man då härskarens beskydd. Ju fler som svor en trohet dess större heder.

Vissa härskare svor trohet till andra härskare och riken blev till och de utvidgades. Mest heder erhöll man om riket utvidgades med fler lydkungar. För att upprätthålla sin heder använde man svärd och pilar.

 

Nefraim hette en konung med mycket heder och stora arméer. Hans lydkungar fans spridda över hela den kända världen och allt större blev den kända världen.

Han fick en idé, om att även kulturen var viktig. De som svor honom heder skulle bära vissa kläder, i alla fall vid högtidliga tillfällen. De skulle dricka Dry Martini eller äppeljuice. De skulle tillbedja vissa gudar. Vildarna skulle civiliseras eller utrotas.

 

Grannkungen Svembald , som inte svurit Nefraim en ed, han hade andra idéer om vad som var kultur. Hans idé var att man skulle vara ur hans folk, det var det viktigaste. De som inte kom ur hans folk skulle antingen utrotas eller tjäna hans folk. Detta tyckte Nefraim var mycket ociviliserat så de började ett hedervärt krig som fortsatte under deras olika ättlingar.

 

Långt bort i öster stötte de på en annan mäktig kung som ansåg att alla inom ett visst område skulle lyda under honom. Nu blev det riktigt hedervärda krig. Områdeskungens underlydande började helt plötsligt svära Nefraim eller kanske Svembald heder. Det var nämligen vissa som funnit att de på långt håll härstammade från Svemabald. Överallt krigades det.

 

Ruklavius hette en bonde med åtta barn. Tre flickor och fem söner. Rokim och Abslom var de två äldsta gossarna och de vill bli krigare. De hamnade  i olika arméer. Rokim kom till Nefraims armé och Abslom till Svemalds.

 

Yngste sången Mohem vill resa runt och upptäcka världen. Mellansönerna Krimsta och  Rantem ville ärva gården. Först försvann de äldsta sönerna till var sina arméers. Sedan bråkade de mellersta sönerna om vem som skulle överta gården.

Den äldsta sonen Rokim kom så småningom med sin armé som slog ihjäl den Krimsta. Då fick den andra brodern Rantem ärva gården, men bara om han svor trohet till konung Nefraim, det gjorde han gärna.

Yngste sonen Mohem såg och lärde. När han blivit tjugotvå år gammal reste han ut för att upptäcka världen Han såg mycket och lärde mycket.

 

När han efter fyrtio år kom hem till gården hade Svembalds krigare varit där och slagit ihjäl Rantem och satt en främmande person att driva gården. Den främmande personen var ur Svembalds folk.  Ramtems enda son gick som slav på gården.

 

Mohem blev hälsad med heder trots att han inte var av Svembalds ätt. Anledningen till att Mohem blev väl mottagen var hans stora kunskaper och erfarenheter. Han lärde gårdens innevånare mycket om främmande grödor och jordbruk. Dessutom kunde han dikta och spela citarr.

 

När Mohem så småningom började tala med den förslavade brorsonen så sålde den nye gårdsherren både Mohem och den förslavade sonen. Men citarren behöll han.

 

Vart systrarna tagit vägen var osäkert men det sas att de blivit lyckligt gifta.

 

 

Ideologiernas tid

Roald såg eländet i världen. Många människor var förtryckta och verkade ha eländiga liv. Det såg även Aaivin.

Roald förstod att man måste ge de förtryckta makten. Aaivin ansåg att man skulle låta de förtryckta utse ledare. Roald och Aivin började diskutera och skriva olika manifest.

Några tyckte att Aavin hade rätt andra höll på Roald. Med tiden blev bägge grupperna allt säkrare på att de hade rätt och allt månare om att skydda sin och sina anhängares rätt.

I vissa länder höll man på Roald i andra höll man på Aaivn. Både Roald och Aaivin ansåg det som sin plikt att befria de förtryckta massorna, men var och en på sitt sätt. Det irriterades av att inte alla förstod att just han hade rätt, så de infiltrerade varandras länder och oj vad de höll på.

Sping hette en uppkomling som ansåg att det räckte med frihet. Släpp allt fritt så löser det sig sa Sping. I vissa länder släpptes allting fritt.

Nu fanns det tre ideologier att välja mellan och alla tre ville folkens väl. Blev det bättre för folken? Nej knappast. Det blev nya härskare och nya system. Alla förfördes av sin vilja att göra det bra för folken. De förfördes av sin djupa och innerliga tro på att just de hade den bästa lösningen. De förfördes så mycket så att de inte märkte att det blev makt som drev dem.

Och nya härskare drack allt mer makt. Den som dricker makt blir förblindad och full av sin egen förträfflighet. Alla var de hela tiden säkra på att de drack för folkens väl.

De streetsmartas tid

Och länder hade styrts av kungar och härförare. Var och en med målet att göra sitt land större och mäktigare. När landet blev mäktigare så blev också kungen större och mäktigare. Nu fann man att andra sätt att styra länder kanske var bättre. Folket borde kanske ha inflytande?

 

Starka män fick makten, oftast med folkets stöd. Starka män är inte alltid bra ledare så krigen fortsatte, folkmord uppfanns. Terrorism och fundamentalism utvecklades. Det fanns alltid goda skäl för att hävda sitt, landets och gruppens rätt. Rätt ska försvaras. Landets heder försvarades av de starka ledarna.

 

Nu fick de streetsmarta allt mer inflytande. De streetsmarta älskar sitt folk och de drivs av kärlek och passion. De triggas av kickar.  Men de har svårt för analytiska resonemang och bryr sig därför sällan om andras kunnande, de tycker att det räcker med att vara streetsmarta, de sjöng glatt om alla sina resultat och beslut. De hadde en förmåga att lyssna intensivt och bejakande och att strunta i det de hör.

 

Vissa streetsmarta fick mer makt än andra, det var de starka. Starka streetsmarta ledare kom att regera i nästan alla länder. Inget gick att förutse, de kunniga tappade sitt inflytande. Konspirationsteorier och udda profeter fick makt. Beslut togs som rinnande vatten. Folket imponerades.

 

Ledarna blev allt fler och allt rikare.

 

Grogrunden för krig och folkmord kryddades med rasism och tro på starka handlingskraftiga ledare. Det blev en kokande gryta där varje bubblas innehåll blev en överraskning. Hat och rädsla blev politiska maktmedel. Gruppens heder krävde att exempel statuerades.

 

När folket uppmärksammade att något var fel så förklarade ledarna att det var någons fel. När folket klagade skrämde ledarna med något annat, något som alla kunde se och frukta. När folket klagade slöt de sig kring sina starka streetsmarta ledare, deras räddare.

Vattnets tid

Det fanns en tid när vattnet omgärdade människan. Vatten som föll genom fingrarna. Vatten som kastades i ansiktet. Vatten som fick människor att drunkna. Människan sökte efter vattnets botten och fann den kvävande. Människan följde vattnet upp i himlen och fann moln. Vattnet fyllde allt. Vattnet gav allt. Vattnet rann.

Bergets tid

Det fanns en tid när berget var hårt. Berget var stabilt. Alla litade på berget. Berget fanns. Ingen kunde ifrågasätta berget. Där berget inte fanns var stup. Stup där människor föll och ruttnade.

På bergets topp kunde man skrika eller tala. I dalarna kunde man leva. På sluttningen kunde man fara, rutscha.

Berget kan man inte ifrågasätta. Berget kan man inte ändra. Berget finns och är som det är.

Alla visste vad berget var. Alla litade på berget.

Bakom berget fanns berg.

Kung över terroristerna

Nicolas valdes till regent över landet. Han fick titeln president. Nicolas var stolt och glad och hade många fina idéer om hur landet skulle regeras. Nicolas utsåg ministrar och kloka män och kvinnor till sin hjälp.

 

Nu satte han fart med sitt regerande. Nya lagar och nya bestämmelser. De kloka männen blev chefer över olika nationella organisationer. Nicolas var nöjd och såg fram mot en allt bättre framtid.

 

En del av de kloka männen förstod inte Nicolas storhet, då byttes de ut. Det var lätt att göra. Det var ett större problem att det uppstod grupper av folk som inte gillade det som Nicolas bestämde.

 

Nicolas försökte prata med grupperna, men de lyssnade inte. De blev högljudda och vägrade lyda. De gick ut på gatorna och protesterade.

 

Nicolas såg att detta var farligt. Människorna hindrade ju Nicolas från att genomföra idéer. Nicolas insåg att han var tvungen att stoppa de trupper som hindrade utvecklingen. Ibland räckte det med att fängsla dem, ibland fick han ta i med hårdhandskarna.

 

Nicolas förstod att de var terrorister. Dessa terrorister förstod inte glädjen med att leva i Nicolas land. De förstod inte sitt eget bästa. Terroristerna var våldsamma och destruktiva. Terroristerna utgjorde en fara.

 

Nicolaus var tvungen att svara med riktigt hårda metoder. Fängelserna blev allt mer överfulla och varför skulle staten lägga resurser på att förvara terrorister? Krafttag var nödvändiga. Man kunde ju inte släppa ut terrorister i det fina samhälle som Nicolas höll på att skapa.  Terroristerna var som ett gift i samhällskroppen.

 

Utbildningssystemet reformerades så att alla skulle lära sig vad som var rätt och vad som var fel. Terrorister internerades eller likviderades. Det blev nödvändigt att styra media så att terroristerna inte fick ut sina destruktiva budskap.

 

Terrorismen fortsatte att öka, allt fler blev terrorister. Nu var Nicolas kung i ett land av terrorister.

 

Nicolas kung av terrorister.

Svamparnas riksdag

Svamparna samlades till riksdag.

Svamparnas sätt att kommunicera passar för svampar. Deras kroppar är utspridda och finns överallt. Deras sätt att kommunicera passar svampar. Ibland har de riksdag för att lägga upp sin strategi. De har varit lyckosamma, svamparna finns överallt. Hur svampar kommunicerar kan människor inte förstå. Svamparna har funnits länge, endast bakterier har funnits längre.

Svamparnas riksdag pågår, har pågått länge och kommer att pågå länge. De har kommit fram till att det alltid går att överleva, de klarar alla situationer, men gillar inte värme.

När växterna utvecklats fann svamparna att växterna var en bra födokälla och att man skulle äta  med klokhet. Växterna måste ju leva för att producera mat åt svampar.
Alla svampar lydde inte riksdagsbeslutet, det förhåller sig svampriksdagen till.

Så dök det upp djur. Svamparna tyckte att det var spännande och fann att djur liknade växter. Det var bra och gott. Men vissa djur åt upp deras fortplantnings organ. Gift var ett bra skydd, problemet var inte så stort.

Så dök det upp varmblodigas djur. Det ställde till besvär eftersom svampana inte gillar värme. Svamparna diskuterade om varmblodiga djur ska få finnas, den diskussionen fortsätter.

Här kommer exempel ur:

NYA BERÄTTELSER

Som handlar om den tid då allt förändrades

 

Aschmed och Tived

Det hände sig på den tiden, då människan ännu trodde att  jorden var till för människan. De trodde att skogen var skapad för människans välbefinnande. Det var då det hände.

Skogsjätten Tived hade tröttnat på livet. Han blev tunnare och fluffigare, han höll inte riktigt ihop längre. 

Tidigare hade han varit stor och obegränsad. Då växte det tallar och granar  överallt på honom. Al och sälg  trivdes i våtmarkerna.  Björkar lyste upp hans armhålor.

Vid den tid då ”det hände sig” hade han krympt.  Liksom tunnats ut. Människor hade rakat bort allt som växte på honom och planterat tämjda träd i raka rader.  Tiveds kraft pös ut, den sipprade fram ur varenda nyhuggen stubbe.

När jättens kraft sipprade ut i luften så försvann den upp i atmosfären. Nu var han inte längre jättestor. Ett falnat ark i människans nyttopark.
Dessutom hade Tived tappat kontakten med andra skogsjättar, de hade också blivit tunna och krympande.
Det värsta var nog att han hade tappat kontakten med sig själv. 

Han låg alldeles stilla och andades. Han andades sakta, mycket sakta.
När en jätte andas är det alltid med enorm kraft. Den utarmade jätten andades också med enorm kraft fast nu gick det sakta långsamt. Andningen märktes bara som en svag rörelse över toppen av hans vänstra lunglob , just precis på det ställe där människorna hade lämnat kvar lite skog. Nationalpark kallade männsikorna det området för.

Just vid denna tid ”då det hände sig” besöktes parken av Aschmed, han skulle ut med kamraterna och dricka öl. Det fanns en fin grillplats, som låg vid sjön alldeles invid parkeringen.

Men kamraterna fick förhinder, de kanske hellre ville festa inne i stan. Aschmed, som redan åkt till grillplatsen, bestämde sig då för att passa på och titta lite inne i själva parken.

Just där, bakom en fyrahundraårig tall, mellan fem klippblock, och en senvuxen gran kände Aschmed att något hände. Det vibrerade, luften hävdes, det kändes som ett ljuvligt stillastående sken.

Aschmed var klok han tillät sig följa-lockas, han tillät alla känslor att gå genom hans kropp. Han sökte och fann. Tillslut förstod Ascmed att det var Tiveds långsamma andning han förnam.
Det var mest som en känsla i hans hjärta eller, när han stod stilla, en känsla i hela kroppen.

Aschmed satt länge och upplevde skogsjättens andning.

När Ashmed gick hem så tog han sitt ansvar, det var självklart för honom, han kände det som att han inte hade något val. Han förstod att han var tvungen att berätta om den döende jätten och han fick verkligen folk att vilja hjälpa Tived.

Hur skulle de hjälpa? De hade aldrig hjälpt en jättte förut. Normalt klarar sig ju jättar alldeles utmärkt utan vår hjälp. Men de klarar sig inte när deras själ renrakas. Människorna förstod att Tived behövde hjälp, men visste inte hur de skulle hjälpa jätten.

Många ville stötta med broar och betongkonstruktioner, andra ville konservera, några ville bränna.

Aschmed som lärt sig känna Tiveds andning sa -låt honom vara ifred med sin skog.  

Folket lyssnade och så bildades det jättestora skogsreservat.

-Reservaten måste vara jättestora eftersom jättar är stora. Jättar kan knappast leva som pysslingar, sa Ashmed.

Och så blev det.

Margareta och sandstaden

 

Det var en september morgon. Hög och frisk luft. Lönnarna hade ändrat färg till rött och gult. Nyheterna pumpade ut rapporter från jordens alla hörn det var krig, bomber, folkmord och förtryck.

Margareta passade sina barnbarn och lyssnade med ett halvt öra på allt elände. Hon såg sina barnbarn leka i sandlådan, barnen brydde sig inte om eländet, de fortsatte att leka.

Margareta funderade på hur hon skulle lösa alla eländiga problem. Barnen funderade på hur de skulle få sin stad av sand att växa.

Det var då, just då, som Margareta förstod att hon sögs in i eländets virvlar. Men barnen brydde sig inte om vad som var gott eller ont, de byggde en stad av sand.

Nelson, Albert och hatet

I ett land långt borta härskade de vita. Alla vita ansåg sig som bättre än de svarta. De vita såg till så att de svarta arbetade hårt så att de vita kunde ha det bra. Ofta var de vita tvungna att piska de svarta för att de skulle hålla sig lugna och arbeta, ibland dog några svarta av piskandet, men det fanns gott om andra svarta. De vita, som var välutbildade tyckte att det fungerade bra, de var nöjda.

 

Nelson var svart, arton år gammal och tyckte att alla skulle vara jämlika. Han visste att de svarta inte var mindre värda än de vita. Ibland blev Nelson piskad, men han var ung och stark så de vita lät honom leva, så länge de tyckte att han var nyttig.

 

Albert var också svart, han var äldre än Nelson och mer erfaren. Bägge kämpade för att förändra landet så att svarta och vita skulle bli jämlikar. De ordnade möten, strejker och protester. De krävde jämlikhet.

 

En gång när Albert ordnade ett möte så kom Nelson fem minuter för sent. Han var entusiastisk, passionerad och full av kraft. Albert var ordförande. Nelson tittade sig omkring och såg att några vita hade infunnit sig på mötet. Nelson blev arg och ställde sig upp och sa -Varför är de här? Kasta ut dem! Vi kämpar för våra rättigheter. Albert lyssnade på Nelson och sa – Känner du några vita?

 

När bägge prisades för sina insatser, sa Nelson -Alberts ord förändrade mitt liv.

Klas och Magistern

Klas var född i ett land långt borta, han såg annorlunda ut och hemma hos Klas pratade man ett annat språk än det språk som klasskamraterna talade. Klas var sexton år.

I skolan kände sig Klas ofta som att han var annorlunda, och det stämmer ju att han var född i ett annat land och att han såg annorlunda ut och att han hade två modersmål. På alla andra sätt så var Klas en ganska typisk sextonåring, det är ju de flesta sextonåringar.

En dag i skolan fick Klas en fråga som han svarade på efter bästa förmåga. Magistern var inte nöjd med svaret. Då sa Klas ”Så säger magistern bara för att jag är invandrare”. Magistern svarade ”Du vet att det inte är sant, men i framtiden kommer det ibland att vara sant, men oberoende av det -gör dig aldrig till ett offer”​

Mats och verkligheten

I det land där Mats föddes var det mycket som var fel. På gatorna svalt folk ihjäl. Den som föddes till fattig kunde aldrig bli annat än fattig, den som föddes av rika föräldrar blev rik, den som föddes av en professor satsade på akademisk karriär. Systemet byggde på att man höll sig i sin grupp och aldrig besvärade de andra. Det fanns alltid tillräckligt med folk i varje grupp, så varför ändra på något?

Systemet övervakades av en grupp som var födda på andra sidan jorden. Deras barn fick sin uppfostran på andra sidan jorden och sedan skickades de ut att bestämma i landet där Mats bodde.

Mats tyckte att det var fel, unga människor tycker ju ofta att saker är fel. Mats ville ändra på det som var fel, han var intelligent, envis och passionerad.

När Mats missionerade om att det var fel så förstod de flesta inte vad han sa, men de blev imponerade av hans kraft och utstrålning. Och det är ju alltid härligt att se unga män kämpa passionerat. Så folk lyssnade på Mats och hurrade när han talade. Folket från andra sidan jorden tyckte att han var ganska oförarglig, kanske för att han var så liten till växten.

Många unga män anslöt sig till Mats och började marschera, de ville störta eliterna. De sjöng och skanderade på gatorna. Mats vart förundrad, han ville inte marschera och sjunga, han ville att det skulle bli bättre.

Så, Mats ställde sig på torget, han tog av sig alla kläder utom benkläderna och vände sin matskål upp och ner. Ungdomarna marscherade ett tag, men tröttnade snart.

Mats bara satt där.

​​

Andres och upploppen

Plötsligt ringde statministern till Andres.

Andres var gjutarförman och höll just på att bygga en grund för ett flerfamiljshus.
 – Andres vi har ett upplopp i parken, kan du hjälpa oss, sa statsministern.

Andres och statministern hade träffats under sina studier på universitetet. Bägge hade tillhört de halvarga ungdomarna som ville skapa en bättre värld.

Andres hyrde två små lastbilar och lastade den ena med en musikanläggning och den andra med läsk. Sedan körde han runt polisavstängningen och började spela diskomusik och dela ut läsk.

Ungdomarna började dansa och umgås och så var det upploppet över.

Efteråt sa Andres att ungdomarna helst vill träffas och ha något att göra. Rock’n’roll och basketboll blev Anders tema. Den elbasspelande punkrockaren gifte sig så småningom med basketspelaren och fick tre barn.

Andres fortsatte med att ge ungdomarna en plats för utbildning, praktikplatser, musik och sport.

Efter ungefär tio år så var det en ny generation ungdomar som startade kravaller, även denna gång fungerade det med rock’n’roll och läsk.

Andres och terroristen

Varje generation har sina genier och sina galningar. I varje generation föds också nya ideologier. De flesta nya ideologierna är omstöpningar av gamla ideologier.

Andres fann att allt fler omfamnade en ideologi som handlade om starka män med rätt härstamning. Vissa skulle regera, andra följa. Aktivisterna hade kul och skrek hatramsor i kör. De skrev sånger och höll tal. De festade mycket.

Några av aktivisterna fann varandra och fick barn. Just de fick fina liv och deras fanatism avklingade med åren. Men några fastnade i sina villfarelser och blev en kraft i samhället. De accepterade inte lagarna om förföljelse av folkgrupp. De använde enkla budskap och våld för att få massorna att lyda. Några blev terrorister.

Samhället tog i med hårdhandskarna, det hjälpte inte. Samhället försökte omvända de fanatiska, det gick inte. Samhället låste in de värsta, det hjälpte inte. Andres tänkte att han måste göra något. Vad?

Han ville inte ha in dem i sitt hus eftersom de då skulle påverka alla utsatta ungdomar som fanns i huset.

Då köpte Andres en byggfutt och ställde på parkeringsplatsen. Därinne fick de skrika och sjunga hur mycket de ville.

Varje dag tittade Andres till fanatikerna och pratade med dem. Med tiden lugnade de ner sig och började gå in i Andres hus för att dricka kaffe och träffa trevligt folk. De visste att de måste sköta sig inne i Andres hus och inte ha på  sig alla sina vidriga symboler. Så småningom orkade de inte sätta på sig de vidriga symbolerna ens när de var i sin byggfutt.

Efteråt sa Andres att man måste involvera problemet i lösningen. Man kan alltid prata med alla människor.

​​

Efanos förundras över människors kraft.

Efanos kom en dag till jorden. De lärde tvistar om huruvida hen var en uråldrig gud eller en besökare från rymden. Vi lär aldrig få ett svar på varifrån hen kom. Men vi vet att hen kom.

Efanos var inte mycket för att påverka, Efanos tittade och reflekterade.
Först såg hen ett kaos, sedan såg hen att allt påverkade varandra. Sedan intresserade sig Efanos för människorna.

Han fann att människorna hade en tendens att klumpa ihop sig. När klumparna kom nära varandra så blandades de och mycket energi kom i dagen. Hen lärde sig att de stora klumparna av människor kallades antingen för marknad eller så kallades de för krig.

När det var en marknad så bytte folk saker med varandra. När det var krig dödade folk varandra. Efanos förundrades över att människor inte alltid valde marknad.

Sedan åkte Efanos hem.

Flickan och skylten

En dag satt hon där, med sin skylt. Flickan hade förstått att världen styrdes av människor som inte brydde sig om att samhället skulle vara bra. De som styrde drevs av andra krafter.

Flickan skrev på sitt plakat att man skulle ta rätt beslut. I alla fall i de enklaste frågorna, som att människan inte skulle släppa ut en massa koldioxid som kan få jorden att koka. Det tyckte flickan var självklart. 

De med makt klappade flickan på huvudet och hyllade hennes initiativ, men brydde sig inte om det hon sa, de hade ju andra saker att tänka på.

Somes tomma tavlor

Moses hade direkt kontakt med Gud. När de pratade med varandra så fick Moses ett antal förbud skrivna i sten.

Somes var av Moses släkt, han tittade på stentavlorna och konstaterade att de inte hade gjort så stor nytta så han suddade ut texten och lät det vara tomt. Han tittade på stentavlorna och tänkte.

Här lyser det tomt. Inga budord från gud eller kungen. Vi måste tydligen tänka själva.
Hur skapar vi ett bra samhälle? Hur skapar jag ett bra liv för mig och mina närmaste?

Det är två bra frågor att ha med sig.

Sedan gick Somes hem till sin familj.

Hammarsten och ordet

Hammarsten såg att krig var onödigt. Han sa att krig var onödigt. Alla sa ” ja, krig är onödigt”, och de fortsatte att kriga. Då sa Hammarsten att svält och förtryck är onödigt. Alla sa ”Ja, svält och förtryck är onödigt” och de fortsatte att svälta och förtrycka.

 

Hammarsten blev ledsen, men inte förlamad, han gav inte upp. Han ville att alla skulle träffas och säga kloka saker till varandra så att krig, svält och förtryck kunde försvinna. Alla sa ”bra idé men jag vill inte träffa de onda” och så började alla prata om de onda som de inte ville träffa.

Då skrev Hammarsten en bok som ingen läste, men alla tyckte om.

Då kom Hammarsten på att det skulle vara fint och statushöjande att få vara med och att alla skulle få vara med. Då kom alla och var med. Med tiden började de prata med varandra.

Romeo och Julia.

Barnen som gifte sig med varandra

Det var motsättningar, grupper motarbetade varandra. Det blev diskriminering. Ibland eskalerade det till våld och elände. Motsättningarna gick inte alltid i arv. Det var ganska vanligt att barnen gifte sig med varandra. Romeo fick gifta sig med Julia.

Samoe

Att vara fattig är ingen skam. Det visste Samoe eftersom hon fått höra det hela sitt liv. Så Samoe kämpade för att inte skämmas, trots att hon var fattig.

 

En man sa till henne att hon skulle kämpa sig ur fattigdomens. En annan lovade henne vackra saker om hon följde honom. En tredje förordade att hon skulle kräva sin rätt.

Samoe prövade att kämpa, oj vad hon kämpade, men fattig förblev hon.

Hon hittade en rik man att gifta sig med. Det var en usling så Samoe blev först slagen och sedan fattig igen.

Samoe slogs på barrikaderna, hon hävdade sin rätt att vara människa, hon skrev och hon kämpade. Samoe blev känd, men fortsatte att vara fattig.

 

Nu hittade Samoe något viktigt att göra. Nu var Samoe rik. Fast hon hade väldigt lite pengar.

Mouler, en man som vandrat.

Han lärde sig tala och hans tal förändrade världen

Mouler såg att unga som var på väg att bli vuxna inte ville göra som sina föräldrar, de ville inte ens ha allt det som föräldrarna skapat. De unga ville inte ha pappas pengar. Istället ville de unga bygga ett eget liv och ett eget samhälle.

Han såg att det fanns fattiga och marginaliserade, människor som inte fick göra nytta, människor som inte behövdes. Inte ens i rika och goda samhällen behövdes dessa människor. Han förvånades över att det blev allt fler som inte behövdes på samma gång som samhället blev rikare och bättre.  Mouler kallade dem för Maggan, de marginaliserade.

 

Mouler tyckte synd om Maggan. Mouler ville hjälpa Maggan. Det var snällt av Mouler. Hjälpte det Maggan? Nej inte alls. Maggan tog emot och fortsatte att klaga, det var synd om Maggan.

En populist sa att det bästa vore att Maggan utrotades. Då blev Mouler upprörd och talade om de rikas skyldigheter att hjälpa, han talade om slavarnas kamp, han talade om de förtrycktas rätt till liv. Hjälpte det Maggan? Knappast.

Mouler fortsatte att vandra. Ofta grät han över Maggans elände.

Ju äldre Mouler blev dess mer studerade han de unga. De unga var ofta arga, Mouler lät de unga vara arga. De unga hade åsikter och ville förändra, Mouler berättade då för de unga om tidigare förändringar och revolutioner. Han berättade om när det gått bra och om när det gått dåligt, Mouler kände att han hade mycket viktigt att berätta. De unga lyssnade inte och de som lyssnade förstod inte.

Maggan och de unga marscherade, det blev kravaller, men de gick alltid på olika gator och de gick i olika städer.

Mouler förskräcktes när han hörde Maggan och de unga tala. Han hörde att det onda talet fungerade och att det goda föll platt till marken. När Maggan pratade om rättvisa så betydde det att de ville ha mer och när de unga ville ha rättvisa betydde det att de ville störta det som var på väg att bli gott.

Starka auktoriteter med välsmorda käftar fick många följare. Udda idéer flög över världen. Syndabockar lynchades. Lite var gott och mycket sprängdes i bitar.

Både Maggan och de unga lyssnade noga på de som de litade på, de som de ansåg kunniga. Maggan trodde på andra Maggor och de unga trodde på andra unga.

 

Mouler förskräcktas och fortsatte att vandra.

 

Mouler kom ihåg vad Anders gjort när han stoppade ungdomskravaller med basketboll och rock’n’roll. Det hade fungerat. Men det fungerade bara om rock’n’rollen  hölls igång ända tills de unga blivit vuxna. Allt fler unga blev inte vuxna, istället blev de till Maggan.

Moulers erfarenhet och kunskap sa honom att ordet var viktigt. I historien hade ordet förflyttat berg. Ordet kunde sjungas, skrivas eller bara talas. Mouler bestämde sig för att tala. Ett tal som skulle förändra världen. Talet skulle rikta sig både till de unga och till Maggan. Talet skulle ge dem mening.

I gamla böcker läste Mouler om att religionen givit mening och att kampen givit mening. Det måste gå att kämpa för tron på det goda, tänkte han.

På ett torg i ett varmt land höll han sitt tal, det fanns lyssnare, det fanns kameror, det fungerade. Så här sa han:

Det finns en mening, en mening med att just du lever. Jag kan inte ge dig din mening, inte heller gud eller kungen kan ge dig din mening. Din chef är lika meningslös som du själv känner dig. Men det finns en mening med att du lever och bara du kan finna meningen med just ditt liv.

 

Du hittar inte din mening utan att söka efter den, du ska kämpa för att söka efter din mening, jag lovar att den finns. Du finner inte meningen i mörkret, du finner meningen i ljuset. Sök ljuset. Om du behöver någon att följa, följ inte mig. Sök upp den som funnit en mening som du gillar. Hur kom hen dit?

 

Lyssna inte på vad hen säger, det är oftast bara välsmorda lögner. I stället ska du studera hur hen gjort. Studera och lär. Hen kanske är en dålig pedagog, det kan hen inte hjälpa. Du kan ändå lyssna och reflektera. Hen har märkt att folk lyssnar mest när hen pratar om mörkret. Du ska lyssna när hen pratar om det goda, om ljuset.

Lyssna inte på den som pratar högst, lyssna på den som säger gott. Den som inte har svar är intressantare än den som har svar på allt.

 

Din kamp, för kämpa måste du. Din kamp är att hitta din väg. En väg som är god. Din kamp är att leta och lära.

 

När du hittat din väg så ska du inte vara nöjd, din väg är större än du tror. Börja gå på din väg, det är ingen motorväg, det finns massor av småvägar som du kan undersöka. Kämpa för att hålla dig på den goda vägen och förstå att den kommer att vara evigt lång. Hela ditt liv ska du gå på din väg. Din väg som är god. Du får gärna vila när vädret är bra, drick ditt kaffe i välmod.

 

När du tappar tron på din väg, det gör du ofta, undersök vägen och lär. Kanske är det en ståtlig väg som byggts på lösan sand och lätt sopas bort av nästa regnoväder. Kanske är det en liten slingrig byväg som legat fast i tusentals år. Kanske är du på en väg som svajar men leder framåt.

 

Det är ingen lätt väg du har att gå. Du måste veta om det är en bra väg. Du måste veta om vägen håller, om det är din väg, om du trivs på vägen, om vägen är god eller ond.

Det är inte lätt, men du kan kämpa. Du kan tro på din väg och kämpa dig framåt. Hur vet du att vägen är rätt? Det vet du inte, men du vet om det är en bra väg.

 

Många vägar bygger på fasta fundament som ger dig trygghet och klara besked, dessa vägar brukar sluta med ett stup där du faller ner till hungriga drakar.

 

Din väg är vacker. Din väg gör gott. Kämpa för att finna och bygga din väg och tro på att det är gott. I tron finns tvivlet och vägen kan behöva underhåll.

 

Moulers ord fick de unga att se en mening med sina liv.  Moulers ord fick Maggan att ta upp kampen för det goda. Och då fanns en grund för det goda samhället.

En stabil grund byggd av miljarder människor.

 

Kyrkan visavi gud

VM i kyrkfotboll

Laguppställningen är:

På guds sida finner vi Försoning, Meditation, Varande, Liv. Målvakt är Ansvar.

Nåd är avbytare. Fystränare guds sida är Odysseus.

På kyrkans sida finner vi Förlåtelse, Tradition, Regler, Bön, Riter, Hjälp.

Målvakt är Fundamentalism. Rådgivare är Påven och Talibaner.

Domare är Liv

Lyssna på ett referat från matschen: 

En fotbollsmatch mellan gud och kyrkan:  

https://open.spotify.com/track/2lujxaNSkZwGEdtBVrNlCR?si=ssJ5foAYQNGTicQAKMQKwQ

Sajtens webbadress är  www. braframtid. se

Sajten är ett konstprojekt av Erik Winqvist.

Bilderna: Målning Lotta Lagercrantz. Teckningar Ella Bäckman. Teckningar av gubbar Anton Bäckman.

Här kan du läsa om PROCESSEN (hur projektet utvecklas)  klicka  

Projektet leds av www.musikochteater.se  

Där finns Festalius ambassad och informatören Frej Ahlqvist.

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now