Arbete

​

Alla måste bidra till det gemensamma och alla behövs.

Därför har alla två olika typer av arbeten.

​

​

​

Pliktjobb och passionsjobb

​

Två dagar i veckan jobbar vi med sitt samhällsplikts jobb.

Det är oftast ganska bra betalt. Det är samhällsviktiga jobb. Man kan söka olika pliktjobb och den som inte hittar något får sig tilldelat ett sådant.

Tilldelningen av jobbet sker i mycket nära samarbete med den anställda. I princip kan hen välja fritt så länge kvaliteten är god och växande och att det är nyttigt och viktigt för medmänniskorna.

​

De övriga dagarna jobbar man med sitt ”passionsjobb”. Det kan vara alla typer av jobb som att driva företag, sälja cyklar, böja rör, sjunga, konstruera broar, bygga hus, osv. Dessa passionsjobb brukar vara sämre betalt.

​

En del människor vill ha samma plikt och passionsjobb, det går bra. Den höga lönen får man bara de två dagarna man pliktjobbar, därefter brukar lönen vara ungefär hälften så stor.

​

Förut trodde man att det skulle vara svårt för framgångsrika att hinna med sitt passionsjobb, speciellt när det gällde riktigt kvalificerade jobb. Men det visade sig snabbt att det gick bra att vara statsminister och koncernchef på färre dagar än tidigare.

Framförallt sedan man kommit på det fantastiska utredningssystemet som ger så bra beslutsunderlag.

 

Riktigt bra gick det sedan när systemet med ”tre vise hen” blev etablerat. Här kan du läsa om "tre vise hen"  

 

Det har visat sig att människor gärna byter jobb några gånger under livet.

​

De som tjänar mycket pengar på sina passionsjobb betalar höga skatter på denna del av inkomsterna.

​

​

Många av de som har riktigt eftertraktade statusjobb som tillexempel koncernchef eller statsminister blev i forntiden förblindade av sin egen förträfflighet, men de är ju inte mer än människor.

Idag vet vi att detta inte är bra för varken organisationen eller människan.

Vi har löst detta problem. Bland annat genom vårt system med parallella utredningar med vattentäta skott, begränsat ansvar, aktiva styrelser.

Vi ger sällan en individ makt att ta viktiga beslut. Bland annat genom att genomföra alla beslut i många små steg med ständiga utvärderingar. Alltid se till så att beslutsfattare inte arbetar individuellt utan besluten tas tillsammans med någon annan.

Att ta beslut är inte det viktigaste. Det viktigaste är att genomföra bra förändringar och att få organisationer att fungera bra, göra nytta. Vi har märkt att rörelse är ett utmärkt smörjmedel, nästan alltid. Stabilitet och  trygghet brukar också vara viktigt.

Vi har fått det att fungera bra.

​

​

​

​

Långtidsarbetslöshet

​

Precis som på er tid finns det svåranställda och långtidsarbetslösa.

 

Skälen till att människor hamnar i sådana situationer är många och olika. Det kan vara otur, psykosociala orsaker, neurosociala, otur, lathet eller överambition. Det kan vara allt möjligt och om de vill ha hjälp så ser hjälpen olika ut för varje person.

 

Men det är gemensamt för alla att det är bra att komma i arbete.
Därför ser vi till att alla kommer i arbete.

 

Vi har ett system som gör att det fungerar. Om man är långtidsarbetslös så finns det organisationer som ordnar ett arbete åt vederbörande.
Arbetsgivaren behöver bara betala en del av lönen och har frihet att säga upp anställningen när hen vill. Arbetsgivaren betala 0-100% av lönen.

Lönen är tämligen låg för de som får sig tilldelat ett jobb, så alla som har sådana jobb försöker få bättre betalda jobb, men alla får göra nytta. För det mesta löser det sig med tiden, om det inte löser sig så hittar vi individuella lösningar.

 

​

​

Pliktjobb till svåranställda.

​

Alla har ett ”pliktjobb”. Två dagar i veckan. Övriga dagar har man passionsjobb. Pliktjobben är bra betalda, passionsjobben ofta dåligt betalda.

​

Det finns inga klara beslut om vilka jobb som ska vara plikt- eller passionsjobb. Istället utgår vi från individen och hens behov, kompetens och möjligheter.

 

Vissa människor är svåranställda, det kan ha många olika typer av orsaker, men alla har rätt till ett pliktjobb utifrån individens förutsättningar och behov.

 

Ofta får vi frågor om vilka pliktjobb som passar till svåranställda. Det kan tillexempel vara som assistent till någon, plocka örter i skogen till sallad, vårda och underlätta, administrera, städa, sköta naturvårdsområden, plocka skräp och mycket annat. När en svåranställd haft ett tilldelat pliktjobb under en tid så brukar den svåranställda inte längre vara svåranställd.

​

Det fungerar bra! Hur fungerar det hos er?

​

​

​

Passionsjobb.

​

Alla jobbar minst två dagar i veckan på sitt pliktjobb. Övriga dagar hänger man sig åt sina passionsjobb. Det kan vara samma jobb som pliktjobbet, men som passionsjobb så är det sämre betalt.

Det kan också vara något helt annat som hen brinner för. En annan bransch, något självförverkligande, något kul, ja nästan vad som helst. Några vet inte vad de vill göra, det är ok.

 

Det tar ofta tid att hitta sin passion. Många byter passion flera gånger, några väljer till och med att vara oavlönade, det är också ok.

 

Passions- plikt systemet ger frihet och har visat sig vara mycket effektivt och uppskattat.

​

Det fungerar riktigt bra! Hur gör ni?

​

​

​

Karriärvägar

​

Otydliga karriärvägar är bäst.

​

Människor är olika, kan olika saker, har olika begåvningar. Med tydliga karriärvägar skapas idealbilder där vissa förmågor anses viktigare och finare är än andra. Det är inte bra.

​

Istället ser vi till så att karriärvägarna är otydliga och mångfacetterade. Då blir individens utveckling nyttigare och roligare. Den som vill kan göra karriär med just sina förmågor.

​

​

​

Anställningar, att välja vem som ska få jobbet.

​

Det är svårt att välja ut rätt person att anställa. De som anställer har ett viktigt arbete som kräver utbildning och förståelse. Även de mest kompetenta anställarna är inte mer än människor och deras inkompetens är tydlig och måste accepteras. De som anställer vet om att de styrs av fördomar och psykosociala medfödda begränsningar.

 

För att hantera sina brister behöver de som anställer bra verktyg. Vi har märkt att dessa verktyg måste tillverkas av varje anställare. De generella hjälpmedlen fungerar dåligt. Om anställaren själv har skapat sig bra verktyg så förstår hen verktygens brister och fördelar..

Verktygen får inte vara förenklande, de ska syfta till att öka precisionen. Våra anställare brukar ofta diskutera sina verktyg med varandra.

 

​

Här är ett exempel på ett verktyg för anställningar som skapats av Achmed Rovantis. Han tycker att det fungerar bra och har stor förståelse för att verktyget inte passar någon annan.

​

Achmeds verktyg.

 

1. Jag. Först och främst beskriver Achmed hur hans egen bakgrund och personlighet påverkar hans beslut i just detta ärende.

2. Achmed beskriver vilka krav som ställs på den som ska anställas.

3. Achmed gör en profil på den han söker

4. Achmed beskriver vilka begåvningar tjänsten efterfrågar

5. Vilka erfarenheter tror Achmed att den sökande bör ha

6. Vilka resultat vore bra att den sökande har uppnått

 

Sedan går han vidare med att beskriva hur hen tror att den sökande passar i gruppen och hur Achmed tror att den sökande kommer och bör förändra gruppen. Han bedömer hur den sökandes flexibilitet kommer fungerar vid kommande förändringar.

 

Sedan beskriver han hur olika generella fördomar inverkar på denna anställningsprocess. Fördomar som brukar påverka är: Att högutbildade brukar ses som kloka. Snygga är duktiga. De som liknar Achmed passar bra. Etnicitet. Kön. Härkomst m m.

 

Det finns många i Festalius som jobbar med att anställa folk, de flesta av dem har egentligen en annan funktion som tillexempel som chefer. Därför finns det gott om utbildningar i hur man anställer. Ofta ganska korta kurser som kräver att den som går kursen redan är kompetent.

​

​

​

Arbete, tiden, människans utveckling

​

Många människor bygger upp sitt arbetsliv under många år. De utbildar sig, skaffar sig erfarenhet, byter jobb, gör karriär på många olika sätt. Så som hen vill, kan och önskar.

 

Med tiden kommer frågorna. Vill jag detta? Är jag verkligen bra på detta? Tar jag för mycket plats? Tar jag för lite plats? Borde jag satsa på något annat? Detta är viktiga frågor som nästan alla ställer sig i livets olika skeden. Det hör till livet.

 

Tyvärr kan man sällan svara på dessa frågor själv. Man behöver diskutera med andra, gärna i liknande situationer. Vi har bra lösningar på detta!

 

Först och främst så gäller det att förstå att detta är normalt och att alla andra känner likadant, men de känner det inte just vid samma tillfälle som du känner det. Det är tvärtom, vi är i olika skeden av livet.

 

Hjälpen kommer ofta från de AA liknande grupper som finns överallt med olika inriktningar. Det finns alltid en grupp som passar just dig i ditt livsskede, med dina problem. Dessa grupper är mycket uppskattade och på möten brukar man ha kul. Man får se sin situation från olika synvinklar. Man kan tillochmed börja skratta åt sina problem, fast man inser att de är viktiga och betydelsefulla.

​

​

​

​